På spaning efter Sätradonationen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är spännande att leta efter uppgifter om Stockholms sydvästra förorter och Sätradonationen. Jag fick ett tips av Elisabeth Ireheim att söka efter information i Slottsarkivet längst ner i Slottet. Här blev jag anvisad ett forskarbord precis framför rester av muren från den gamla borgen Tre Kronor. Detta märkliga arkiv har bara öppet på tisdagar och för att komma dit måste besökaren med hjälp av en vaktmästare få tillträde till slottsvaktens tjänsterum. I detta smakfulla bås fick jag lämna min legitimation till slottsvakten, som skrev ut en besöksbricka och därefter fick jag tillbaka min legitimation och en vänlig uppmaning att sätta besöksbrickan på jackan så att den syntes. Det fanns en vacker stol och där skulle jag sitta och vänta på att någon från arkivet kom och hämtade mig.

Det blev en märklig vandring genom olika valv och nedför trappor till källaren. Flera dörrar låstes upp med nyckel och trapporna var slitna. Till slut var vi nere i arkivet och jag fick ett forskarbord och en uppmaning att beskriva mitt ärende. Då började jag kortfattat berätta om Stockholms sydvästra förorter.

Jag är fascinerad av Sätradonationen och änkefru Råfeldt, som år 1871 donerade Sätra gård till tre fromma stiftelser. I början av 1960-talet startade Stockholms stad förhandlingar med stiftelserna för att kunna köpa den testamenterade marken för att här kunna bygga bostäder. År 1912 hade Sätradonationen utökats med Bredäng. Det var när markköpet hade utökats med Skärholmen, som jag kom flyttande till Stockholm och bosatte mig i Mälarhöjden. Nyfikenheten vaknade genast. Vem var änkefru Råfeldt? Varför denna frikostiga donation till tre fromma stiftelser?

I våras började jag leta. Först hittade jag änkefruns make Anton Råfeldt, som var ett bekant namn för mig. Han var den siste som hade haft ansvaret för att försvara kusten utanför min barndoms stad Göteborg och han hade bott i Nya Varvet. De gamla kasernerna byggdes vid nedläggningen år 1856 om till fängelse. Under det första världskriget hade ett kustartilleri förlagts till Nya Varvet och fångarna flyttades till ett annat fängelse. Som barn slukade jag all information jag hittade om Nya Varvet och Anton Råfeldt, men fick trots att min morbror var Nya Varvets militärpräst aldrig komma in och få bekanta mig med de gamla byggnaderna.

Anton Råfeldt (född 1801) tillhörde en adelssläkt med anor från medeltiden. Släkten lämnade det militära och blev framgångsrika jordbrukare. Ingen i familjen blev greve eller friherre. Sonen Anton tänkte i andra banor än sådd och skörd och valde att utbilda sig till sjöofficer. Mycket talar för att han hade haft en fransk informator, eftersom han talade god franska.

Anton Råfeldt började sin utbildning när han fyllt 15 år. Då måste han ha med sig egna uniformskläder och för att kunna skaffa sig lämplig utrustning sålde han Sätra gård i Brännkyrka socken. Gården hade han ärvt av sin farmor och Anton var hennes enda barnbarn.
Utbildningen skedde vid Karlberg och på olika båtar. Nu var det äntligen fred, men ingen visste med säkerhet hur länge denna skulle vara. Tyskland höll på att utvecklas till en stormakt och Ryssland kunde bli ett hot mot vårt land. Anton Råfeldt fick vidareutbildning i Karlskrona och det var i denna stad han träffade sin blivande hustru Christina Mannerskantz, som var en adlig flicka från en herrgård utanför Kalmar. Hennes far hade köpt herrgården Värnanäs, där han hade utökat jordbruket med ett skeppsvarv med fullriggare som specialitet. I detta äktenskap föddes sex barn och Christina var äldst.
Christina Mannerskantz far dog när hon var 13 år gammal. Då hände det något i denna familj. Modern beslöt sig för att arrendera ut gården och ta sina barn med sig och flytta till Karlskrona. Christina var den flickan med en mycket liten hemgift, som Anton Råfeldt valde att gifta sig med. Han steg i graderna och blev förflyttad till Stockholm. Här hade han turen på sin sida. Karl XIV Johan kunde ingen svenskaoch behövde en pålitlig sjöofficer, som också skulle bli hans kammarherre. Det blev Anton Råfeldt som fick jobbet år 1839.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag sökte mig till Slottsarkivet för att hitta spår av kammarherre Axel Råfeldt och fick tipset att gå igenom Hovförvaltningens räkenskaper för åren 1839 och 1840. Det kom fram en tjock inbunden bok där allt som gällde ekonomi var samlat. Här fanns bland annat kvitton på ved till kakelugnarna, mat till prinsarna Karl, Gustav och Oskar i Uppsala och också små brev om bön om ett ekonomiskt bidrag. Ett av dessa brev gjorde mig gråtfärdig. Det var skrivet av Sigrid Sparre, som var 15 år gammal. Det gällde hennes utblottade mor Carolina Lewenhaupt, gift med kabinettskammarherre Sixten David Sparre.

Sixten David Sparre hade börjat sin tjänst i Slottet som kammarherre till Karl XIII´s hustru Hedvig Charlotta. När den franske marskalken adopterades blev kammarherre Sparre en länk mellan den gamla kungafamiljen och den nya. Han var militär och deltog i krigen mot kejsar Napoleon. När kriget var slut utnämndes han till generalmajor och kabinettskammarherre, vilket var ett oavlönat hedersuppdrag. Att vara kabinettskammarherre innebar att ta hand om de utländska sändebud, som önskade träffa kungen eller någon i den kungliga familjen. Det var under sin tjänstgöring på Slottet som Sixten David Sparre träffade sin blivande och förmögna hustru Carolina Levenhaupt, som var husfru åt änkedrottning Hedvig Charlotta.

Sixten David Sparre var en social begåvning, som gjorde att de utländska sändebuden kände sig avslappade i hans närhet. Hans stora svaghet var kortspel. Hans hustru var omyndig och hade inte rätt att själv förvalta sin förmögenhet och den ärvda herrgården. År 1833 tvingades Sixten David Sparre göra konkurs på grund av spelförluster och familjen blev helt utblottad. Sixten David Sparre fick vara kvar på sin oavlönade plats som kabinettskammarherre medan hustru Carolina och dotter Sigrid fick klara sig bäst de kunde. Dotter Sigrid skrev ett brev om moderns utsatthet och om hennes brist på varma vinterkläder. Kunde modern få ett bidrag på 25 Riksdaler Banco? Denna summa motsvaras idag av 3644 kronor. Summan beviljades omedelbart. Dotter Sigrid blev några år senare hovdam åt prinsessan Eugenie och lärde då känna prins Karl. Det blev en het romans, som avslutades med att kungafamiljen hittade en lämplig make till den mycket vackra Sigrid.

Denna obehagliga historia fick alla inom hovet att fundera på kvinnornas rättigheter i samhället. År 1844 avled Karl XIV Johan och efterträddes av sin liberale sin Oscar. Nu påbörjades arbetet med ändrad lagstiftning. Så småningom gav arbetet resultat. De ogifta kvinnorna skulle bli myndiga den dag de fyllde 25 år och långt senare kunde de gifta kvinnorna få disponera sin egendom. Skandalen pekade också på ett annat problem. Gifta kvinnor kunde bli utblottade på grund av att maken av olika anledningar gått i konkurs. Dessa kvinnor måste få slippa det förnedrande att skriva till kungen för att få ett litet bidrag. Nu föddes tanken på att efter fransk förebild skapa “Pauvres Honteux”, som skulle vara ett hem för fattiga kvinnor från överklassen. Detta blev verklighet år 1862 och var en av de tre fromma stiftelser, som fick dela på Sätradonationen.

Några år efter skandalen med Sixten David Sparre utnämndes Anton Råfeldt till chef för sjöförsvaret av Göteborg och Västkusten. Han fick en tjänstebostad vid Nya Varvet och här bodde han kvar till den dag när riksdagen beslutade att sjöförsvaret av Västkusten år 1856 skulle överlåtas till unionslandet Norge. Under denna tid hade han lyckats spara en slant och kunde köpa tillbaka Sätra. När Nya Varvet lades ner valde han att begära avsked från sin tjänst och flytta till Stockholm. På den tiden visste ingen vad avgångsvederlag var och han valde att leva på de arrendekostnader han fick av Sätra gård. Han tjänstgjorde fortfarande som oavlönad kammarherre och här fick han ta del av de ofta hätska diskussioner om en kvinna verkligen hade förmågan att själv förvalta sin förmögenhet. Det var flera som inte hade glömt skandalen med Sixten David Sparre och hans utblottade hustru Carolina. Gåvorna till det nystartade Pauvres Honteux började strömma in

Paret Råfeldt fick inga barn. Anton avled julafton 1864 och nu blev hans hustru Christina ägare till Sätra. Det är mycket som talar för att hon hade skinn på näsan. Arrendatorerna tycks ha skött sig och det var få olycksfall på Sätra. Christina hade sedan ungdomsåren inte haft mycket kontakt med sina syskon och en gång hade hon råkat i tvistemål med sina yngre systrar om vem som ägde ett torp, som ingått i moderns morgongåva. Hon vann denna process och var som änka välbärgad. Syskonen hade arvsrätt till Sätra och därför beslöt sig änkefru Råfeldt, född Mannerskantz, att nyår 1871 testamentera Sätra gård till tre fromma stiftelser. Det var självklart att en av dessa skulle var Pauvres Honteux. De två andra blev Stockholms sjukhem och Ersta Diakonisanstalt. En månad senare avled hon i sitt hem i Stockholm.

När stiftelserna övertog ansvaret för Sätra blev det fler som förolyckades under jordbruksarbetet än tidigare. Det personliga intresset för jordbruksarbetarnas arbetssituation försvann. Det vanliga var att drängarna under höskörden glupade i sig för mycket finkelbrännvin och sedan vinglade fram och snubblade över hötjugan, som trängde rakt igenom magen. Änkefru Råfeldts tillsyn av gården skulle kunna skildras som den gamla goda tiden på Sätra.

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s