Betlehems stjärna lyste över julbordet

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var något visst att äta julbord under en mycket stor stjärna. Denna jul har jag gjort detta på Riddarholmen.
Någon timme före midvintersolståndet steg jag tillsammans med min dotter och hennes familj in genom den tunga porten till Gamla Riksarkivet för att ära julbord. Jag kom som nykomling till Stockholm strax efter det att det nya Riksarkivet på Marieberg invigdes och detta var mitt första besök i den antika byggnaden på Riddarholmen. Det som genast slog mig var att både de breda trapporna upp till forskningssalarna och de små spiraltrapporna var gjorda av järn. Av personalen fick jag veta att detta berodde på skräcken för att huset skulle börja brinna och ingen ville att vår historia skulle gå upp lågor. Riksarkivet, som kunde invigas av Oscar II år 1890, blev ett modernt hus med en märklig konstruktion av centralvärme. Några kakelugnar fick inte förekomma och någon elektrisk belysning inomhus installerades inte. Den tidens båglampor osade och det fanns risk för att de skulle kunna ge upphov till bränder. Fönstren blev höga och smala. Tyvärr släppte de inte in speciellt mycket ljus på grund av att tågen rusade fram utanför byggnaden. Loken eldades med kol och denna sotiga rök fastnade på fönsterrutorna och tog bort allt dagsljus. Några år senare fick Stockholm sitt första elverk och det blev en modevåg att lysa upp alla rum med hjälp av nakna glödlampor. Hur Riksarkivets första elektriska belysning såg ut glömde jag att fråga.

Jag hade inte väntat mig att det stora utrymmet en trappa upp var indelat i mängder av små rum. Det var här som historiker satt under den första halvan an 1900-talet och studerade gamla dokument för att i olika sammanhang kunna skildra vår historia. Några var konservativa medan andra försökte rucka på den gamla föreställningen att Sveriges historia var kungarnas livsverk. När jag njöt av den goda maten funderade jag på vilka författare och forskare som hade suttit här och formulerat nya tankar. Jag kom bara underfund ett par stycken som aldrig haft möjlighet att gå hit. En av dessa var Viktor Rydberg. När Riksarkivet invigdes hade Viktor Rydberg tappat all lust att i arkiv söka efter vår historia. Då hade hans omgivning anat de första tecknen på en demenssjukdom. Fem år senare avled Viktor Rydberg i sitt hem i Djursholm.

I de tidiga tonåren läste jag några av Viktor Rydbergs böcker och har förgäves som vuxen försökt att läsa om dem. Det som då slog mig var att här hittade jag skildringar av män, som tänkte annorlunda än sin omgivning. Här läste jag om sociala orättvisor på 1600-talet och om hur farligt det var att som torpare inte lyda sin godsherres alla order. Var det rätt att som Gustaf Adolf Skytte kritisera samhället genom att bli sjörövare?

Viktor Rydberg hade aldrig studerat historia vid något universitet utan han hade med de bibliotek han hade tillgång till skaffat sig material till sina historiska romaner. Dessa publicerades under 1870-talet först under hans år som journalist i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och då under rubriken följetong. Det liberala Göteborg sög i sig varje rad och när alla avsnitt hade publicerats i tidningen kom boken ut i tryck med titeln “Fribrytaren på Östersjön”. Då var böcker en lyxvara och de allra flesta i Göteborg arbetade tio timmar varje dag. dessutom var det svårt att läsa vid en oljelampa anpassad för smält sälspäck.

När mina föräldrar var unga under det första världskriget hörde det till att ha läst Viktor Rydbergs bok “Bibelns lära om Kristus”, som kom ut första gången år 1852. Temat i denna bok är att Jesus inte är Gud utan en idealmänniska. Boken väckte omedelbart debatt och i de konservativa kretsarna kallades Viktor Rydberg för Antikrist. I denna bok visade Viktor Rydberg att han noga hade studerat Bibeln och efter detta kommit fram till att det gick att tolka Nya Testamentet på flera olika sätt. För honom var det inte självklart att Martin Luthers åsikter skulle trummas in i konfirmandernas hjärnor. Alla borde ha rätt att skapa sin egen bild av Jesus. Så fort boken kom på tal ruskade min mamma så kraftigt på huvudet att hårnålarna flög ut ur hennes hårt åtdragna truls. Viktor Rydberg hade helt fel och boken borde förbjudas och jag fick under inga villkor fick läsa den. Nu hon låste hon in sitt slitna exemplar i nederskåpet till den svarta bokhyllan med religiös litteratur.
Boken debatterades flitigt under många år och den trycktes ständigt i nya upplagor. Idag är det ingen mer än ett fåtal teologer, som har läst boken. Själv har jag aldrig orkat läsa mer än de första sidorna.

Det verkliga genombrottet som författare fick Viktor Rydberg år 1881 när dikten om Tomten kom ut i en illustrerad veckotidning. Då hade Viktor Rydberg slutat som journalist och försörjde sig genom att föreläsa i kulturhistoria i den nyöppnade högskolan i Göteborg. Dikten är en skildring av den nordiska vinternatten när Tomten trotsar kylan och nattetid smyger runt i en gård och ser till att alla sover som de skall. Detta var en uppgift som normalt Gud brukade göra. Hemma muttrade mamma att dikten var en hädelse, det är Gud och hans änglar som vakar om hus och hem och inte den hedniske Tomten. Dikten fanns inte med i “Statens läsebok för folkskolan”, som ständigt kom ut i nya upplagor. När jag började i flickskolan kom jag in i en ny värld. Då var det läsebok för läroverkens första klasser som gällde. Här fanns dikten med och jag älskade den. De mörka vinternätterna har sedan dess varit svindlande upptäcktsfärder in i en magisk värld.
“Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.”

Mina föräldrar sa ibland att Tomten jagade bort Viktor Rydberg från det kyrkligt konservativa Göteborg. Han flyttade till Stockholm och blev professor i kulturhistoria vid Stockholms högskola. Några år senare gifte han sig och bosatte sig i Djursholm. Här skrev han dikten om Betelhems stjärna, som tonsattes av Alice Tegnér. Den blev snabbt mycket populär och fick vara med i olika sångböcker och kom utan protester med i 1937 års psalmbok. I vår nuvarande psalmbok har den nummer 134.
“Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran,
du som i Österland tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem.
Barnen och herdarna följa dig gärna,
strålande stjärna, strålande stjärna.
Natt över Judaland, natt över Sion.
Borta vid västerland slocknar Orion.
Herden, som sover trött,
barnet, som slumrar sött,
vakna vid underbar korus av röster,
skåda en härligt klar stjärna i öster”

 

Viktor Rydbergs tankar om kristendomen formade vid sekelskiftet 1900 det politiska livet. Det blev inte längre självklart att alla kunde känna samhörighet med förkunnelsen i statskyrkan eller något frikyrkosamfund. Alla hade rätt att tvivla. De både liberala riksdagsmännen Karl Staaff och Klas Pontus Arnoldsson utgick från Viktor Rydbergs tankar och skrev en motion om att det måste bli tillåtet att gå ur statskyrkan utan att gå in i något annat samfund. Motionen avslogs i Riksdagens båda kammare. Dessa män var alltför radikala för sin tid och ingen trodde att de hade någon framtid inom politiken. Då anade ingen att Karl Staaff några år senare skulle väljas till vårt lands statsminister och att Klas Pontus Arnoldsson skulle få Nobels fredpris.

Idag har Viktor Rydberg och hans verk försvunnit ur skolans läroplan. Jag har frågat mina barnbarn vem som vakar över svenskarna under de kalla vinternätterna. Alla visste. Det är varken Gud eller Tomten. Det är Hemtjänst.

2 thoughts on “Betlehems stjärna lyste över julbordet

  1. Det är sant, det är hemtjänsten. Fast de har ju sin runda med sina planerade insatser, så frågan är om de hinner med så mycket annan övervakning. Men de är ju ögon som ser, och det är en trygghet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s