Gustav Adolfs Torg mars år 1809

SSMD0142B 001

SSMD0142B 001

Mitt intryck är att mycket litet hade ändrats sedan år 1809. Någon gång på 1800-talet fotograferade en idag okänd fotograf torget. Den stora skillnaden är att det inte rullade några hästspårvagnar på torget år 1809. Bilden kommer från Stockholmskällan.

Mars månad år 1809 var omvälvningarnas månad. Något nytt borde skapas i vårt land, det måste bli slut på alla krig och unga män skulle slippa att skrivas ut till Lantvärnet. Kungen borde röjas ur vägen. De militärer och högre tjänstemän, som diskuterade hur förändringarna borde ske, samlades hos Jakob Cederström i hans bostad vid Gustaf Adolfs Torg snett emot Operan. De kallades för Cederströmska klubben och hit fick inte vem som helst komma.

 

Jakob Cederström var född den 21 januari 1782 och kom från en militärsläkt. All undervisning sköttes i hemmet och hans pappa ansåg att sonen redan i mycket unga år skulle lära sig rida och jaga. I de tidiga tonåren skickades han till Uppsala för fortsatta studier. Någon akademisk examen blev det inte. Det var officersyrket inom kavalleriet som lockade och när det pommerska kriget bröt ut år 1805 deltog han som löjtnant. Under dessa krigsår lärde han känna den åtta år äldre major Johan Georg de la Grange. Jakob Cederström hörde till den skara svenskar som togs till fånga av marskalk Bernadotte och sedan skickades hem.

 

För en officer gällde det att alltid ställa upp. När det ryska kriget bröt ut 1808 skickades Jakob Cederström till Finland. Nästan omedelbart skadades han i den ena foten och fick genast åka hem för vård. Foten gick inte att rädda utan den amputerades. I samband med sjukvården förnyades kontakten med Johan Georg de la Grange, som nu ansvarade för vården av sårade och sjuka officerare och soldater.

 

I Cederströmska klubben gick diskussionens vågor höga. Sverige borde få en annan regent och kungen avsättas. De mest radikal krävde att kungen skulle mördas och andra ansåg att han kunde kidnappas. Den mest försiktige i denna grupp var Hans Järta, som hade bittra erfarenheter av mordet på Gustav III.

Hans_Järta

Bilden på Hans Järta kommer från boken Sveriges historia intill tjugonde seklet band 5 författad av Carl Hildebrand. Tecknare okänd.

 

Hans Järta hade representerat den adliga släkten Hjerta på den stormiga riksdagen i Norrköping 1800. Han vägrade att godta besluten om kungens makt och höjda skatter. I samband med detta avsa han sig sitt adelskap och kallade sig Hans Järta. Det var inte första gången det blåste kring honom. I ungdomen hade han varit kritisk mot Gustav III och kände till planerna att döda kungen. När dagen för maskeradbalen 15 mars 1792 kom steg Hans Hjärta in i Operan tillsammans med de andra maskeradgästerna. Dagen efter skottet förhördes han av polismästaren och gav vilseledande uppgifter. Han kunde aldrig knytas till gärningsmännen och efter det att Anckarström erkänt skottet hölls inga mer förhör med Hans Hjerta. Under de år som hertig Karl var förmyndare för den omyndige Gustav IV Adolf erhöll Hans Hjärta olika befattningar inom den statliga förvaltningen. Efter riksdagen i Norrköping fick Hans Järta ett arbete i Kopparbergs bergslag och försörjde sig som advokat och affärsman. Det blev lärorika år och han upplevde hur hårt krigen påverkade folket i Dalarna.

 

I den Cederströmska klubben fanns också landshövdingen i Kalmars län Michael Anckarsvärd. Skrivelserna till denne landshövding är en nedslående skildring av hur svårt det var för bönderna i Kalmar län. Utskrivningarna till Lantvärnet förde med sig brist på arbetskraft och männen, som fanns att tillgå, höjde sina krav på bättre ekonomiska villkor. Jordägarna tvingades att lämna en stor del av skörden till armén. Folk svalt och varje vår blev det ont om utsäde. Potatis hade inte slagit igenom som middagsmat utan användes mest för framställning av brännvin. Kriget måste ta slut och kravet på att leverera brödsäd till armén borde omedelbart upphöra.

 

Beslutet att fängsla kungen i Stockholms slott togs hastigt. Gustav IV Adolf kungjorde att han personligen tänkte ta kommandot över den södra armén. Detta fick inte ske. Nu blev det Carl Johan Adlercreutz uppgift att tidigt på morgonen den 13 mars 1809 tillsamman med sex andra officerare tåga in i Stockholms slott och där fängsla kungen. Med i denna grupp fanns Johan Georg de la Grange. Jakob Cederström deltog inte i detta och senare träffade han den avsatte kungen och var nedlåtande på ett mycket stötande sätt.

 

Medlemmarna i den Cederströmska klubben fick efter det att kungen blivit avsatt bråda tider. Kriget mot Ryssland pågick fortfarande, vinterstormarna tjöt runt husknutarna och det var ont om ved för uppvärmning av bostäder. Johan Georg de la Grange skickades som diplomat till marskalk Bernadotte och kejsar Napoleon. Alla i klubben var överens om att vårt land behövde en ny författning med nya grundlagar innan en ny kung kunde utses. Ansvarig för detta arbete blev Hans Järta.

 

Äntligen blev det vår. Måndagen den 1 maj samlades riksdagen i Rikssalen i Stockholms slott och Årstafrun gjorde sitt yttersta för att få se så mycket som möjligt av ståten. Redan tidigt på morgonen for hon in till staden i sällskap med sonen Hans Abraham för att uppleva att riksdagen blåstes ut på Riddarhustorget. Riksdagsmännen samlades i Rikssalen och Årstafrun och sonen besökte goda vänner för att få något att äta. På eftermiddagen for hela sällskapet ut till Djurgården. Denna soliga dag kom folk strömmande för att titta på när hertig Karl med familj och de nya männen kom för att låta sig hyllas av stockholmarna. Årstafrun fick ta del av flera nyheter. Landshövdingen i Kalmar län Michael Anckarsvärd hade utsetts till ny lantmarskalk. På morgonen hade han tillsammans med ärkebiskopen varit hos hertig Karl och svurit en trohetsed. Major de la Grange var med och meddelade att han fått utfästelse från kejsar Napoleon att det inte skulle bli någon inblandning från fransk sida i valet av ny svensk kung. Västra armén under ledning av Georg Adlersparre kom tågande. Årstafrun kommenterade i dagboken att detta var en samling ståtliga män. Hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta och prinsessan Sophia Albertina satt i samma vagn och båda nickade vänligt till alla de såg. Hemma konstatera Årstafrun att hennes make var sur och att hon aldrig tidigare hade haft så roligt tidigare den första maj.

 

Jakob Cederström blev senare landshövding för Gotlands län. Landshövdingen med träben var en skicklig ryttare och han brukar skildras som Gotlands genom tiderna bästa landshövding.

Ceserström Jakob

En idag okänd konstnär målade porträttet av Jacob Cederström under hans tid som landshövding. Bilden kommer från Media Viewer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s