Johan Georg de la Grange – landshövding i Kalmar län

Kalmar_slott_-_KMB_-_16001000535363

Mitt intryck är att mycket litet hade ändrats i Kalmar från år 1810, när major de la Grange blev landshövding, fram till den senare delen av 1800-talet. Då gjorde Carl Svante Hallbeck en blyertsteckning över slottet. Slottet var vid denna tidpunkt förfallet och det var tal om att det skulle rivas. Det hade använts bland annat som fängelse, kronobränneri och sädesmagasin.

 

Johan Georg de la Grange kom till en stad, som ruvade över minnen från en förgången storhetstid. Det bodde ungefär 4000 människor i Kalmar och innanför fästningsvallarna fanns resterna av en på 1790-talet nedlagd garnison. Ledare i denna grupp ganska inflytelserika herrar var överste Peter Fredrik Kock. Här drömde man sig tillbaka till skimret över Gustavs dagar och tiden när Finland tillhörde vårt land. Köpmännen var konservativa och ogillade allt nytt. De mest betydelsefulla var landshövdingen och biskop Magnus Stagnelius, som har gått till historien på grund av att han var far till skalden Erik Johan Stagnelius.

 

År 1810 var en tid fylld av oro. Tronföljaren hade helt plötsligt avlidit och många var övertygade om att han hade blivit förgiftad av någon i gruppen kring Axel von Fersen. Axel von Fersens galavagn utsattes för hänsynslös stenkastning i samband med jordfästningen av arvprinsen. Axel von Fersen avled av skadorna och detta illdåd kom att kasta mörka skuggor långt fram i tiden. Detta innebar bland annat att den nye adopterade tronföljaren marskalk Bernadotte blev mycket misstänksam mot alla, som på något sätt kunde kopplas samman med de gamla gustavianerna.

 

Johan Georg de la Grange deltog riksdagen år 1810 i Örebro när marskalk Bernadotte valdes till tronföljare. Han har senare medgivit att det mesta av riksdagsdebatterna tråkade ut honom. År 1810 hade han säkert annat att tänka på. Hans familj, hustrun och två minderåriga döttrar, hade tillfälligt flyttat till Kristinehamn där hustruns mormor hade slagit sig ner. Här föddes parets fjärde barn, en flicka som avled i samband med förlossningen. Tidigare hade en dotter avlidit i tidig ålder. Vi vet inte om Johan Georg de la Grange hoppades att kunna samla sin familj i Kalmar.

 

Sverige var ett land i kaos. Statsskulden var mycket stor och landsbygdens sädesmagasin hade tömts under krigsåren. Det hade varit missväxt och kalla vintrar. Skatterna på jordbruket var höga och Årstafrun beklagade sig i sin dagbok över detta. Nu hade vårt land fått en ny tronföljare, som tidigare hade varit en av kejsar Napoleons marskalkar. Detta var mannen, som skulle ge Sverige en ny och bättre framtid. Ryssland borde besegras och Finland åter bli svenskt.

 

I denna tid fylld av hopp inledde Johan Georg de la Grange sitt arbete som landshövding i Kalmar. Invånarna i länet upplevde nästan omedelbart att de hade fått en energisk och jordbrukskunnig landshövding. Han hade mycket bestämda åsikter och ogillade när de underställde inte gjorde som han sa. Det första han tog itu med var att se till att ingen behövde svälta. Sädesmagasinen måste fyllas på och nu gällde det att bygga upp nya förråd. När våren kom måste det finnas utsäde.

 

Senhösten 1811 tog landshövding de la Grange initiativ till att bilda ett kungligt hushållningssällskap. Detta skedde på gästgivargården i Staby. Gården var ganska stor och taken var täckta med torv. Här frodades gräs och varje år i juli skickades en dräng upp på taket för att slå gräset, som sedan torkades till hö. Det gällde att ta tillvara allt.

 

Landshövdingen red runt i sitt län och konstaterade att många knappt kunde läsa och skriva, att svält fanns i de flesta torp och gårdar samt att det var vanligt att stöta på berusade människor av båda könen. Nu tog han två beslut, som inte blev speciellt populära. Det första var att se till att det tillverkades mindre alkohol och att värdshusvärdarna fick uppmaningar att inte servera för många supar till sina gäster. De borde också tala om för alla de stötte på att det var viktigare med mat än med brännvin. En bieffekt borde bli att det blev mindre fyllerislagsmål och en lugnare tillvaro på Kalmars gator och torg.

 

En annan nymodighet var att städernas hantverkare skulle gå i skola på söndagarna efter högmässan i kyrkan. De borde lära sig att läsa och förstå innebörden av olika kungörelser, att skriva och att räkna. Det måste bli slut på att berusade hantverkare stök omkring och skränade på gatorna på söndagarna. Många uppskattade detta medan andra upplevde det som ett av landshövdingens onödiga påbud.

Befolkningen i Kalmar län fick det långsamt bättre. Många följde med vad som hände i Europa och de allra flesta beundrade kejsar Napoleon. När kronprins Karl Johan gjorde klart för alla att han tänkte ingå i en allians tillsammans med bland annat England och Ryssland för att på slagfältet kämpa mot de franska trupperna blev de mest konservativa irriterade på kronprinsen. När det sedan stod klart för alla att kravet var att erövra Norge från Danmark och att låta Ryssland få behålla Finland växte missnöjet ute i bygderna.

 

Johan Georg de la Grange deltog i kriget dock inte i de väpnade styrkorna i kriget i Norge. Han var ansvarig för materialförsörjningen, vilket blev en knepig uppgift. Krig kostade pengar och statsskulden var inte betald. Trots alla svårigheter med ekonomin lyckades han bra med denna uppgift.

 

Freden slöts i Kiel den 14 januari år 1814. Danmark fick lämna över Norge till Sverige och som kompensation erhöll Danamrk svenska Pommern, som varit en del av vårt land sedan Gustav II Adolfs dagar. Danmark sålde därefter denna del av Tyskland till Preussen. I samband med detta erhöll vårt land en ganska stor summa pengar, som var avsedda att täcka de kostnader vårt land hade haft för insatserna i kriget mot kejsar Napoleon.

 
I Stockholm hyllades kronprinsen för denna framgång i fredsförhandlingarna. I det konservativa Kalmar län tänkte man annorlunda. Varför byta bort Finland mot Norge? När landshövding de la Grange kom tillbaka efter kriget till sitt län fick han ett ganska kyligt mottagande av länsstyrelsen.

 
Det fanns en i länet, som öppet hyllade kronprinsen för denna överenskommelse. Det var biskopens son skalden Erik Johan Stagnelius.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s