Årstafrun och Gustav IV Adolf

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Söndagen den 13 oktober 2019 vandrade jag i skogen vid Årsta gård och försökte föreställa mig hur bygdens såg ut år 1805. Det har hänt mycket på gården sedan Årstafruns dagar. Tiderna var under större delen av hennes livstid bistra och några pengar att renovera gården fanns inte. På hennes tid skimrade inre gården i vitt som den gör denna höst. Hösten 1805 pyrde missnöje bland folket. Männen hade kallats in till Lantvärnet för att som soldater vara med och kämpa mot kejsar Napoleons trupper i Norra Tyskland. I mitten av oktober marscherade soldaterna mot Karlskrona.

 

Årstafrun hade sedan flera år tillbaka också synpunkter på hur kungarna regerade och hur beslut fattades. Gustav III och hans enväldiga sätt att styra landet var ingenting hon uppskattade. Årstafrun tillhörde den adliga släkten Reenstierna och genom Förenings – och Säkerhetsakten från år 1790 var det inte längre självklart att landet styrdes från Riddarhuset. Den i november 1796 blev Gustav IV Adolf myndig och kanske skulle det nu bli förändringar i landets styrelseskick.

 

Nyfikenheten var stor när Gustav IV Adolf under en sammetshimmel gick från Slottet till Storkyrkan. Stormen ven genom kvarteren och kalla snöflingor dalade ner från himlen. Årstafrun och hennes familj hade följt med den kunglige sekreteraren Schoerbing till staden och sekreteraren och sonen Hans Abraham gick till Borggården och kunde därifrån titta på processionen till kyrkan. Hemfärden till Årsta blev dramatisk på grund av stormen. När familjen äntligen var tillbaka på Årsta var de trötta, genomvåta och smutsiga. (1)

 

Gustav IV Adolf insåg snart att han måste göra något för att bli populär. Söndagen den 4 december blev en glädjedag. I kyrkorna lästes en kunglig kungörelse upp om att överflödsförordningarna när det gällde kaffedrickning och användandet av färgade sidenkläder hade upphört. Trots att det var både kallt och halt måste detta firas. Sekreterare Schoerbing, som ägde Årstaholmar, bjöd på kaffekalas.  Årstafrun och hennes make vågade sig ut på isen för att vara med om firandet. (2)

 

Gustav IV Adolf var intresserad av teknik och försökte sätta sig in i allt nytt som ångmaskiner. Kungen var kluven när det gällde andra naturvetenskapliga framsteg. När det gällde religion var han mycket konservativ och var övertygad om att det gick att läsa gamla testamentet som en lärobok i naturkunskap. På kungens initiativ fick hans före detta lärare i kristendom Johan Gustav Flodin författa ett brev till landets domkapitel. Alla präster skulle predika enligt den rena lutherska läran och att skildra bibeltexterna ur ett naturvetenskapligt betraktelsesätt var strängt förbjudet. Det fanns diskussioner om utdöda djur, som inte fanns skildrade i bibeln. Detta var sådant som inte fick förekomma i den svenska kyrkan.

 

Den unge kungen hade lyckats bra under sina första år. Det första bakslaget kom år 1798 när skördarna slog fel och det utbröt hungerkravaller i Gävle. Året därpå skulle kungens födelsedag firas med bland annat ljusprydnader vid fattighuset på Södermalm. Folk blev upprörda över detta slöseri och började bråka med ordningspoliserna. Fest och ståt var alltså enligt de styrande viktigare än att bekämpa svälten. Polisen blev maktlös när folket rev upp stenar och började kasta mot deras skara. Det blev först lugnt sedan militär kallats ut med uppgift att skjuta skarpt mot bråkstakarna. Några dagar senare smugglades ett anonymt hotelsebrev riktat mot kungen in till slottet. Nu blev det panik i kungafamiljen. Drottningen var höggravid och fick inte oroas. I Årstafruns dagbok står ingenting om upploppet på Södermalm men däremot att hon väcktes mitt i natten den 9 november. Sverige hade fått en kronprins.

 

Oroligheterna spred sig till universitetsstaden Uppsala. Vid firandet av kronprinsens födelse började en grupp studenter sjunga en nidvisa om kungafamiljen på en känd psalmmelodi. Når kungen fick veta detta reste han till Uppsala för att skälla ut ledningen för universitetet. Tidigare under 1700-talet hade det varit tradition att kungen skulle vara universitetskansler. Nu ändrades detta och den konservative Axel von Fersen fick detta uppdrag. Efter detta fick kungen den akademiska världen emot sig. (3)

 

Trots svält och social oro beslöt kungen sig för att sammankalla en riksdag i Norrköping måndagen den 10 mars 1800. Samtidigt skulle kungen krönas och det måste bli en festdag i Norrköping. Nu var Årstafrun kritisk mot kungen och skrev i sin dagbok: ”Dunder och blixt önskas över despoter och tyranner varhelst de vistas!” (4)

 

Denna marsdag slog vintern till med en storm som var så hård att riksbaneret blåste sönder. Riksdagen blev stormig där många adelsmän uttryckte stark kritik mot kungens sätt att sköta landet. Några adelsmän lämnade i protest riksdagen. En av dessa var Georg Adlersparre, som senare blev ledare för Västra Armén och var initiativtagare till att kungen år 1809 avsättes. Den unge juristen Hans Hierta avsade sig sitt adelskap och började stava sitt namn Järta. Det var denne jurist som senare var med och utarbetade det nya Sveriges konstitution, en konstitution utan en enväldig kung.

 

Gustaf IV Adolf tog illa vid sig av all kritik. Han var övertygad om att han som kung var utvald av Gud att leda landet. Norrköping blev hans första och sista riksdag. Året därpå införde han en lag, som innebar att allt som trycktes måste granskas av kungen. Någon kritik fick inte förekomma och inte några nyheter om social oro eller tilltänkta krig. Det blev också svårare att köpa utländska tidningar.

 

Gustav IV Adolf avskydde Napoleon och någon information att han hade slutit ett förbind med andra länder att delta i kriget mot Frankrike fick aldrig folket.  Torsdagen den 10 oktober 1805 var kusken Petter Hägerström hjälpeligt fullsupen. Han hade varit inne i staden och följt med de som kallats in för att slå ihjäl fransmän. Alla, som hade arbetat på Årsta under sommaren, fanns med i denna flock. Den sjuklige skräddargesällen Petter Vessman hade också kallats in. Dagen därpå var marschdag till Karlskrona. (5) Två år senare blev det känt att de svenska trupperna hade kapitulerat och evakuerat Stralsund. Hur det gick för den sjuklige skräddargesällen antecknades aldrig i dagboken.

. . . . . . . . .

1 Årstafruns dagbok del 1 sida 127

2 Årstafruns dagbok del 1 sida 131

3 Mats Wickman: Gustav IV Adolf sidorna 61-77

4 Årstafruns dagbok del 1 sida 220

5 Årstafruns dagbok del 1 sida 334

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s