Min farfar folkskollärare John Chronschough

Bild (63)Abtn FREEMAN

Jag har hittat ett ungdomsfotografi av min farfar. Det togs antagligen i samband med att han hade avslutat sin utbildning som folkskollärare och fått sin första tjänst i Gamla Lödöse. I min familj berättades ofta historier om farfar. Många av dessa var påhittade för att göra släkten finare än den

Min farfars riktiga namn var Anton Freeman. Det var det amerikanska namn som hans äldre bröder hade tagit i Chicago. Farfar var en stolt ung man, som år 1875 tittade rakt in i kameran. Han var 23 år och träffade regelbundet konstnärer och musiker på Lundins matsal på Kaponjärgatan i stadsdelen Haga i Göteborg. Hit sökte sig också läkaren och författaren August Bondeson. När jag var barn på 1930-talet tog pappa med mig till denna gata. Den gamla kanalen hade ersatts av rör under marken. Han pekade ut huset där matsalen hade legat. Haga var då de fattigas stadsdel och här var arbetslösheten mycket stor. Det var i denna matsal som farfar hade lärt känna systrarna Amanda och Ida Ludin. Den vackra och glada Ida blev hans livs stora kärlek.

Bild (62) Ida Lundin

Augusta Lundin var född 1830 och var gift två gånger. Efter det att hennes förste make avlidit gifte hon om sig med Lundin, som efter det att det sista barnet var född 1863 bara försvann. Augusta tvingades nu att försörja sin familj. Det är alltså fullt rimligt att hon satte upp en matsal i Haga och att hennes döttrar Amanda och Ida hjälpte till.

Det finns ett ungdomsfotografi på Ida. Hon hade fått besök av en hårkulla och hade en elegant frisyr. Snart tröttnade Ida på sin fästman skolläraren. Han kunde inte erbjuda någon lyx utan bara att bli hustru till en lärare på landsbygden

En dag hände det något oväntat. Otto Löwing steg in i matsalen. Han bodde i Stockholm där han hade startat en reklambyrå. Han tankar var att reklam måste finnas där folk samlades och där det fanns tid att läsa. Ett utmärkt ställe var utedassen, som på landet kunde ha flera hål bredvid varandra. Ida såg ett gyllene tillfälle. Hon började flörta med reklammannen. Det fanns möjligheter i Stockholm, hon skulle bli hemmafru och ha egen piga. Löwing berättade att han bodde fint med utsikt över Humlegården. Ida  slog nu upp förlovningen med Anton och gifte sig med Löwing. Storasyster Amanda hade hela tiden varit en smula förälskad i den vackre läraren. Hon log mot honom och snart kunde de förlova sig.

Pappa berättade att efter det att Ida flyttat till Stockholm måste Augusta Lundin hitta ett annat sätt att försörja sig. Hon fick ibland tillfälliga arbeten och hade inte klarat att försörja sig om inte familjen hjälpte henne. Två av hennes söner hade utvandrat till USA och bosatt sig i Boston. De skickade regelbundet genom hjälp av Amanda pengar till henne.   Augusta avled i Göteborg år 1911. Då hade sonen fotografen Axel flyttat från Södertälje till Göteborg och han tog ett fotografi av henne.

Bild (60) augusra Lundin

Amanda måste efter det att matsalen lagts ner hitta ett sätt att försörja sig i väntan på den dag hin skulle gifta sig med Anton till den dag när hon kunde gifta sig med sin skollärare. Turen var på hennes sida. Hon blev guvernant på en herrgård utanför Vänersborg. Herrgårdens ägare var musikalisk och i arbetsuppgifterna ingick också att spela upp tilldans på kalasen. Amanda stannade kvar på herrgården till sommaren 1879 när hon gifte sig med sin Anton.

Anton gick helt upp i sitt arbete och sina författardrömmar. Han arbetade extra som teckningslärare på Göteborgs Slöjdförening och Amanda såg till att konstnärer och musiker sökte sig till hemmet. Det var mycket musik och pianot var aldrig tyst. Amanda älskade att skriva brev och höll god kontakt genom brev med sina bröder, som hade utvandrat till USA. Hennes svaghet var att hon inte kunde laga mat och allt hushållsarbete skötte hushållspigan Sofie om.

Det uppstod problem i släkten. Reklammannen Löwing visade sig vara en hustyrann. När brodern Axel kom på besök blev han bryskt utkörd och samma sak drabbade Anton, som en sommar var i Stockholm för att studera de senaste metoderna att lära barn att skriva snyggt. Stålpennorna hade börjat ersätta gåspennor och papper var inte längre lika dyrt. Nu gällde det att lära barnen både att skriva med stålpenna på papper och krita på en griffeltavla.

Amanda hade en yngre syster Gerda. Hon var gift med folkskollärare Daniel Odquist, som arbetade i en skola I Alafors vid Göta Älv inte långt från Göteborg. Det hände ibland att Amanda tog barnen med sig och for med en ångbåt till systern. Daniel Odqust var illa omtyckt i släkten- Han måste alltid ha rätt och tålde inte minsta kritik. Amanda var en smula rädd för honom, medan Anton såg honom som en framgångsrik lärare. Det finns stora likheter mellan honom och folkskollärare John Chronschough.

Sorgen blev stor år 1880 när Ida helt plötsligt avled. Hennes ende som Olle var då två år. Alla I den stora släkten saknade Ida. Brodern Axel, som var fotograf, försökte förgäves få kontakt med Löwing efter jordfästningen.

Aton ägnade all sin lediga tid åt att skriva. Han skriv aldrig i jagform utan använde pseudonymen Chronschough.  Anton skrev boken i två exemplar. Det ena lämnade han till vännen August Bondeson och det andra behöll han. Det är detta exemplar som nu finns på Universitetsbiblioteket i Göteborg.  I slutet på 1800-talet trycktes boken och den fick omedelbart många köpare.  Landets kulturelit hade roligt. Folkskollärare var uppkomlingar utan bildning.

Anton avled 1902 och Amanda hade svårt att få pengarna att räcka till. De äldsta barnen hade arbete, Signe som folkskollärare och Eskil som kamrer på rederiet Transatlantik. Större del av lönen tvingades de att lämna till Amanda. Pengarna skulle gå till de två yngsta syskonens utbildning. Helga fick ta studenten och sedan bli folkskollärare och den yngste borde bli präst. Han måste sedan tjänstgöra i Göteborg och som ogift ta hand om sin mamma. Så blev det inte. Pappa blev präst, flyttade till Visby och gifte sig. Han visste med sig att han skulle mötas av stora svårigheter i sin hemstad och i Göteborgs stift. Prästerna höll sig för sig själva och nästan alla präster var släkt med varandra. Problemet var Amanda, som tyckte att sonen hade svikit henne. Barnbarnen blev för henne ett obehagligt gissel.

Amanda överlevde Anton i 33 år. Jag var fem år när hon dog och minns med fasa den svarta illasittande klänning av lumpylle jag hade på hennes jordfästning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s