Farmors apelsinskål

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det var i början på 1930-talet och vi hade flyttat från landet till Göteborg. På gatan utanför huset vi bodde i gnisslade det fram en spårvagn. Det var inte ofta Jag fick komma ut och därför såg jag alltid fram att få följa med pappa till farmor. Då fick jag se något helt annat.

 

Farmor tyckte inte om barn. På en hylla hade hon en märklig glasskål och på den låg det apelsiner. En gång frågade jag farmor om jag kunde få en av dessa vackra frukter. Svaret blev ett fräsande och farmor påminde plötsligt om häxan i pepparkakshuset. Skålen hade hon fått av en vän till familjen och i den skulle det alltid ligga apelsiner.  Denna helgonliknande vän till familjen brukade då och då komma och titta på sitt mästerverk.  Hennes apelsiner måste ligga kvar.

 

Tiderna var helt annorlunda på 1930-talet. Den stora händelsen i Göteborgs hamn var när årets apelsinbåt kom in i början på december. I lasten fanns också torkade fikon, dadlar och valnötter. Apelsiner var en lyxvara och jag hoppades alltid varje jul att få mer än ett par klyftor. Farmors prydnadsapelsiner tyckte jag påminde om skådebröden i Jerusalems tempel. De var heliga på ett för mig obegripligt sätt.

 

I dagarna har jag plockat ner apelsinskålen från sin hylla och tittat närmare på dem. Materialet är blått och vitt glas, som har fogats samman så att skarven inte syns.  På den vita delen är glasbitar i andra färger infogade. Här glittrar blommor och blad i jugendstil.

 

Min farfar var teckningslärare på Slöjdföreningen i Göteborg. Som ung hade han velat bli konstnär men insåg snart att detta inte var att yrke som det gick att försörja sig på. Alltså blev han folkskollärare, gifte sig för att inte få rykte om sig att besöka glädjehusen i Haga och där bli smittad av en skamlig sjukdom. Jag utgår ifrån att han träffade andra teckningslärare och bland dessa fanns Betzy Ählström.

 

Betzy Ählström arbetade som teckningslärare i Nya Elementarskolan för flickor i Göteborg. Den låg strax bredvid mina farföräldrars bostad och mitt intryck är att hon då och de träffade min farmor.

 

I början på 1900-talet var Betzy Ählsröm formgivare på Reijmyre glasbruk Östergötland. Det var en glanstid för glasföremål som prydnader. Under dessa år var det mycket som hände. Segelfartygens tid var förbi och det var inte längre lika äventyrligt att åka till Amerika. Arbetarrörelsen hade fått fotfäste bland vanligt folk och deras paroll var samarbete över gränserna.

 

I min farmors familj var det ingen lycklig tid. År 1902 blev farmor änka och min pappa, som var yngst, var då elva år gammal. Under de ekonomiskt svåraste åren blev Berzys apelsinskål en symbol för kärlek och omtanke.

 

Under det första världskriget märktes den första sprickan i familjen. Betzy hade fått sin utbildning i Paris och hon hade av allt att döma ingen förståelse för att rabblande av katekes var det viktigaste i livet. Hon inspirerade min pappa till att som ung präst skriva en egen konfirmationsbok. Äldsta systern Signe var då folkskollärare och det enda utländska språk hon kunde var tyska. Så snart Betzy steg igenom ytterdörren försvann faster Sugne till KFUK, där hon var aktiv i en stödgrupp för fattiga barn i Norrland. Hon blundade för fattigdomen i det egna området.

 

Det var ont om mat under kriget och det blev hungerkravaller i fattigkvarteren. Det existerade ingen kristidsnämnd som delade ut ransoneringskort. Det fanns livsmedel och de köptes upp av gulaschbaronerna, som sedan sålde allt dyrt till överklassen.  Mitt i denna röra började min pappa att uppvakta mamma. Hon hade pengar, hon fick gå på gymnasium och ta studenten och hon behövde aldrig svälta. Hennes pappa var en av de föraktade gulaschbaronerna.

 

Förhållandet mellan mamma och farmor blev inte det bästa. Mamma hälsade på, hade med sig ett bröd och någon gång en rökt korv. Hon tittade på Betzys apelsiner och undrade varför inte hembiträdet Sofia fick i uppdrag att koka marmelad av dem. Varför mat som prydnad? Något riktigt svar fick hon aldrig.

 

Betzys apelsiner fick ligga kvar till år 1956 när jag som nygift flyttade in i min farmors lägenhet. Hon hade då varit död i 21 år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s