Sturestenen vid Katarina kyrka

Det vilar en märklig frid över kyrkogården vid Katarina kyrka. Här finns ett fåtal pampiga gravar och många små. Under en liten och oansenlig gravsten har utrikesminister Anna Lind fått sitt sista vilorum. Ett minnesmärke över de nu bortglömda finska medborgare, som här fram till år 1800 har fått sitt sista vilorum och ett annat över sjöman som förolyckades under andra världskriget, Det tredje och det pampigaste är ett minnesmärke över släkten Sture.

Marken, som kyrkan är byggd på. har anor sedan den katolska tiden som en helig plats. Varje vår under fastan var det viktigt att tänka på att Jesus korsfästes och att det stod sörjande kvinnor vid korset. Då hörde det till att göra en vandring från Storkyrkan upp till den lilla kyrkan Helga Korset högt uppe på Södermalms höjder och under vandringen fundera på hur mycket Jesus har betytt för våra liv. Vandringsleden genom kåkbebyggelsen kallades för Pelargränd var utmärkt med stenar, som brukas kallas för kalvariestenar. Jerusalem ligger på ett berg och före motorvägarnas tid kunde det vara arbetsamt att komma fram till den heliga staden. Något av detta borde alla kristna få uppleva när de kämpade i backarna upp till kyrkan på berget. Först var det Götgatan och därefter Pelargränd med sina kalvariestenar.

Platsen hade också symbolisk betydelse på ett helt annat sätt. Bredvid kyrkan låg avrättningsplatsen och var en påminnelse om att Jesus korsfästes som en brottsling.

Under kriget mot danskarna 1520 rasade kriget runt kyrkan- Danskarna brände ner kyrkan och grävde i Riddarholmskyrkan upp liket efter Sten Sture den yngre. Hit fördes också kropparna efter Stockholms blodbad och en novemberdag 1520 eldades kropparna upp. Samtidigt förstördes Maria Magdalena kyrka vid Hornsgatan. Nu fanns det inga kyrkor kvar på Södermalm och här fans inget nattvardssilver att plundra när Gustav Vasa drev igenom vid reformationen.

Gustav Vasas hustru andra hustru Margareta Leijonhufvuds yngre syster Märta gifte sig med Sten Sture den yngres son Erik. Erik Sture blev på 1550-talet diplomat och skickades ut till olika kungahus för att hitta en lämplig hustru åt Gustav Vasas äldste son Erik. Uppgiften visade sig snart vara omöjlig. Vårt land hotades ständigt av Danmark och efter Gustav Vasas död bröt det nordiska sjuårskriget ut.

Kung Erik hittade äntligen en kvinna, som var villig att dela hans liv. Det var pigan Karin Månsdotter och hon kröntes i Storkyrkan 1567. Nu gällde det att snabbt lära upp en tjänsteflicka till drottning och det var Märta som fick detta uppdrag. Mycket talar för att de båda kvinnorna blev goda vänner. Samtidigt som detta skedde lät kung Erik fängsla sin halvbror Johan. Ett år senare upplevde kung Erik att adeln hotade honom och han lät avrätta de manliga medlemmarna i släkten Sture och några adelsmän. Märta var nu änka.

Gustav Vasas äldste son i det andra äktenskapet kallas i historieböckerna för Johan III. Syskonskaran blev stor och släktens äldre kvinnor fick rycka in och hjälpa till med barnen. Dessa hade aldrig övergivit sin katolska tro och Johan tog intryck av deras sätt att leva. Under protestantismens första årtionden skulle alla krucifix förstöras. Det finns berättelser om att Johan som barn drömde mardrömmar om detta och att han genom sitt sovrumsfönster såg den korsfäste Jesus.

År 1568 avsattes Erik XIV och Johan blev kung. Hans drottning kom från Polen och var katolik. Nu började Johan III bygga upp kyrkor, som hade förstörts av danskarna. På Södermalm gällde det Maria Magdalena och det lilla kapellet vid avrättningsplatsen. Här fanns det ingen grund att bygga på och därför uppfördes ett enkelt träkapell, som fick namnet Sturekapellet. Lokalbefolkningen uppskattade detta och kallade den lilla kyrkan för ”Brädekyrkan” och området runt kapellet kallades för Sturekvarteren.

Mitt intryck är att Johan valde namnet som en ursäkt för Sturemorden och en hyllning till sin moster Märta. Det blev också ett tack för att Märta tagit sig an Karin Månsdotter.

Jag har försökt hitta spår av medeltiden runt Katarina kyrka. Den medeltida processionen kom till kyrkan genom den västra porten och den finns kvar. Utanför porten tog Pelargränd vid. Gränden finns kvar mellan två bostadsrättshus men namnet har försvunnit. Här är nu en mysig privat park med cykelställ, grillplats och lekplats för barnen. Här stötte jag på några pratglada ungdomar i de tidiga tonåren och frågade vad de tyckte om Sturestenen. De tittade på mig som om jag kom från en annan planet. Sten Sture den yngre hade de aldrig hört talas om.

En kalvariesten finns bevarad och den står nu på vårt Medeltidsmuseum. Inomhus i Högalidskyrkan går det att göra en kalvariebandring. Initiativet till denna togs av Natan Söderblom.

Litteratur

Katarina kyrka återuppbyggnad efter branden redaktör Martin Olsson och Sofia Lövhagen

Norstedts Sveriges historia del 1350 – 1600

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s