Torpet Lugnet och min ekstubbe

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

För ungefär tio år sedan högg vi ner en stor ek, som växte på gränsen mot grannen. Det hade ofta varit diskussioner om eken. Grannen klagade över löv på infarten och att hans familj gick miste om östersolens värme på under morgontimmarna. Andra gnydde över koltrastarnas gälla morgonmusik från eken. Till slut gav vi med oss och högg ner eken. Årsringarna berättar en fascinerande historia om hur vädret har växlat i området de sista hundra åren. Torra somrar och regniga somrar har avlöst varandra och jordmånen ändrades drastiskt när vi flyttade in och lät löv ligga kvar vid ekens rötter. Då sköt eken i höjden.
Stubben berättar om väder och vind men inte om folket runt eken. När den första späda plantan syntes tillhörde den Hägerstens gård Brännkyrka församling. Idag står jag som ägare och Brännkyrka församling har delats upp i flera församlingar.

 

Strax före det första världskrig strövade alkoholläkaren Henrik Berg runt i mitt närområde. Han suckade över torftigheten. Här stack berget upp överallt och mellan de grå ytorna var det sankmark med små trädplantor. De enda som sökte sig hit var torparens magra kor och berusade drängar. Torpet Lugnet, som låg i detta område, sökte han aldrig upp. Det hade däremot tidigare prästen Per Rolén gjort. Han valdes till komminister i Brännkyrka församling år 1849 och stannade kvar på sin tjänst till sin död 1876. Då var min ek en späd planta.

 

I Strängnäs stifts herdaminnen från år 1892 skildrade skribenten K. A. Hagström Per Rolén med stor inlevelse, vilket tyder på att de båda prästerna hade träffats. Per Rolén kände sig aldrig hemma i predikstolen och var inte intresserad av olika teologiska frågeställningar. Han var både praktisk och ordentlig och slarvade aldrig med kyrkobokföring och bokföring. Han såg sin uppgift som präst i att lära känna församlingsborna och ta sig an de svagaste i samhället. Det hörde bland annat torparnas unga flickor. De hade gått igenom folkskolan och lärt sig läsa och rabbla katekesen och förstå vad den innebar. Stockholm låg nära och lockade. Flickorna fick inte dras in i prostitutionen utan måste kunna försörja sig på ett hederligt arbete. Ett sätt för ett drägligt liv var att lära sig sköta ett hushåll och efter utbildning få plats som hembiträde i en borgerlig familj. Per Rolén var en av initiativtagarna till Brännkyrka hushållsskola, som fick disponera en tomt intill kyrkan. Han skänkte också pengar till denna skola. Om dottern i torpet Lugnet gick i denna skola framgår inte av husförhörslängderna.

 

Det framgår av Brännkyrka sockens husförhörslängder att torpet Lugnet inte var ett bra ställe att bo på. Torparen var skyldig att göra dagsverken på Hägerstens gård där det fanns stora tobaksodlingar. Om torparen hade kor och får går inte lista ut av handlingarna. År 1866 flyttade torparen Carl Fredrik Elfström och hans familj in i Lugnet. De kom från Ekerö och mannen och hans hustru Ulrika var knappt läskunniga och kände inte till Luthers lilla katekes. I familjen fanns det tre barn, den läskunniga dottern Christina (född år 1854), den icke läskunnige sonen Carl Johan (född år 1859) och hustruns utomäktenskaplige sonen Johan Adolf (född är 1849).

 

Prästen började intressera sig för denna familj och uppmuntrade alla att försöka lära sig läsa. Om han gjorde hembesök framgår inte av papperen. Johan Adolf hade varit straffad för stöld och varit intagen på Karlsborgs fästning. Här hade han lärt sig läsa och förstå katekesen. Prästen antecknade att länsmannen höll ett vakande öga på honom så att han inte återföll i brottets bana.
I början av 1870-talet blev det dags för nästa husförhör. Då kunde hustrun Ulrika och sonen Carl Johan läsa. På torpet fanns nu en läskunnig dräng och en tjänsteflicka. Dottern Christina hade flyttat till Stockholm och den utomäktenskaplige sonen hade försvunnit utan frejdeintyg från länsmannen.

Det var mycket som gick snett på torpet Lugnet. Kanske gjorde prästen Per Rolén ett hembesök och kunde då konstatera att det ständigt pågick gräl i torpet. Sonen Carl Johan hade rymt hemifrån efter ett bråk med sin far och drängen hade flyttat. Prästen beviljade skilsmässa och torparen försvann utan flyttningsbetyg. Nu flyttade en sjöman in och han och hustrun fick bo kavar på torpet.
Per Rolén avled år 1876 och hans efterträdare Lars Andersson fick snart nya arbetsuppgifter. År 1881 utnämndes Adam Teodor Strömberg till biskop i Strängnäs stift. Han var också riksdagsman och satt i den andra kammaren, där han tillhörde den konservativa gruppen. Biskopens stora intresse var folkskolan och nu måste alla präster i hans stift se till att det byggdes skolhus och att det fanns läroböcker. I Brännkyrka socken innebar detta stora problem. Järnvägen hade inneburit att industrier växte upp i Liljeholmen och folk flyttade till församlingen från landsbygden. Barnkullarna blev stora och nya skolhus måste byggas. Ekonomi och bokföring blev stora inslag i prästens arbetsuppgifter. Nu började folk prata om den gamla goda tiden när Per Rolén var präst. Då hade man en präst som brydde sig om de svaga i samhället.

 

Jag har traskat runt i mitt närområde och funderat mycket på Per Rolén och familjen på torpet Lugnet. Området med sina kala berg och sumpig mark förändrades efter det första världskriget när tomter styckades av för villabebyggelse. Inga hungriga kor och getter mumsade i sig späda trädplantor och det uppstod bland villaägarna en vördnad för de växande träden. De nya människorna planterade fruktträd och bärbuskar och gjorde tappra försök att odla potatis. Vid den gamla gränsen från 1800-talet mellan gårdarna Hägersten och Västberga finns idag en trevlig naturpark med blandskog. Här ligger också parkleken Lugnet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Karlbergs skald Anders Abraham Grafström

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det kan idag vara svårt att tänka sig att vid denna anrika Krigsakademin arbetade en skald som lärare i historia från år 1822 och elva år framåt. Skaldens namn var Anders Grafström, han kom från Sundsvall och på mödernet härstammade han från den mytomspunna Bureätten. På 1800-talet var det i Norrland stort att vara en bureättling. Enligt släktens traditioner kom det antika krigarfolket goterna från släkten Bure, som bodde längs den norrländska kusten. Goterna var ett framgångsrikt folkslag, som år 410 ef. Kr. med framgång plundrade staden Rom.

Anders Grafström var född år 1890 och studerade vid gymnasiet i Härnösand innan han år 1809 började studera historia i Uppsala under Erik Gustaf Geijers ledning. Den historiska sanningen var då att goterna kom från Uppland och att deras huvudstad varit det gamla Uppsala. Dessa teser byggde till stor del på Olof Rudbecks böcker om att Uppland var ön Atlantis, som den grekiske filosofen Platon hade skildrat 500 före vår tideräknings början. Alla, som oreserverat höll med om detta, samlades i Götiska förbundet. Detta ordenssällskap bildades år 1811 i Stockholm. Bland deltagarna fanns Erik Gustaf Geijer, Per Henrik Ling och generalen Johan Peter Lefrén, som med framgång deltagit i försvaret av Umeå år 1809. Han blev år 1824 ansvarig för utbildningen för officerare vid krigsakademin i Karlberg.

Götiska förbundets medlemmar försökte övertyga både sig själva och sin omgivning om att vårt land hade trots förlusten av Finland hade ett ärorikt förflutet sedan den tid när goterna bodde i Uppsala. Detta var den nya tidens historiska forskning, som alla måste ta till sig. Den unge studenten Anders Grafström blev en av Geijers bästa elever och han drogs in i dem litterära kretsen kring Malla Silverstolpe och skalden Per Atterbom. Just då hade han inga tankar på att studera teologi och bli präst, det var poesin som skulle bli hans livsverk. Snart fick han sina dikter publicerade i den konservativa tidningen Stockholms-Posten. De hade alla en erotisk underton. Tidningen lästes av den högre medelklassen I Stockholm och innehöll förutom lyrik tips om matlagning och nya jordbruksmetoder.

Anders Grafström arbetade tidvis som informator i herrskapsmiljöer. Det gällde att leva sparsamt och en sommar i början av 1820-talet gav ha sig ut på fotvandring i Närke kanske på jakt efter bosättningar från de gamla goterna. I Kumla vid kyrkan fanns gravar från järnåldern och de påminde om Uppsala högar. Det blev naturligt för Anders Grafström att ta kontakt med församlingens kyrkoherde Frans Michael Franzén. Vad han inte hade räknat med var att träffa Henny Franzén, som var en strålande skönhet och sprutade av livsglädje. Det blev kärlek och kyrkoherden och psalmförfattaren gav sitt samtycke till äktenskap. Först måste Anders Grafström få ett arbete. När tjänsten som lärare i historia vid krigsakademin i Karlberg blev ledig sökte han den och fick rekommendationer av bland andra Erik Gustaf Geijer. Paret gifte sig och år 1822 föddes en dotter, som dog strax efter förlossningen.

Det var en spännande miljö den historieintresserade Anders Grafström kom till. I parken finns fortfarande en minnessten över en före detta elev, som stupade i slaget vid Leipzig i oktober år 1813. Sveriges kronprins Karl Johan hade tillsammans med bland annat Ryssland förklarat krig mot kejsar Napoleon. Slaget blev en förlust för de franska trupperna, som tvingades att dra sig mot väster. Slaget var det största och blodigaste under Napoleonkriget. Idag har historiker räknat fram att ungefär 100 000 soldater stupade, sårades eller försvann under slaget. En av dessa var major Wilhelm von Döbeln. Året efter detta slag tågade ryska segerrika trupper in i Paris. Den 5 april abdikerade kejsar Napoleon och alla hoppades att Europa skulle glida in i ett fredligt århundrade.

Kronprins Karl Johans son Oscar lärde sig snabbt svenska och fick undervisning i vårt lands historia. Han hade såsom arvprins ett ekonomiskt anslag från staten och beslöt sig för att använda en del av dessa pengar till en minnessten över major Wilhelm von Döbeln, som hade kämpat under hans far i slaget vid Leipzig. Två år efter slaget var han med och avtäckte en minnessten över den stupade majoren, som hade varit elev vid krigsakademin vid Karlberg.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Anders Grafström gillade romantik och när kronprins Oskar gifte sig den 19 juni 1823 skrev han en uppskattad hyllningsdikt till brudparet. Den fick pris av Svenska Akademien, vilket retade Esaias Tegnér, som ansåg att Anders Grafström fått det åtråvärda priset på grund av att hans svärfar var en av medlemmarna i Akademien. Efter detta började Anders Grafström att utanför det ordinarie schemat på Karlberg lära ut konsten att skriva lyrik. Detta blev ganska populärt och brukar kallas för ”Kadettskolan”. Om general Lefrén läste elevernas skaldeförsök vet vi inte.

Att arbeta som lärare på Krigsakademin innebar att skildra händelser vid olika slagfält. Anders Grafström ändrade inställning till liv och död och började studera teologi. År 1830 prästvigdes han i Stockholm och hans diktning blev allvarligare. Vid detta tillfälle hade han två pojkar, Thor tre år gammal och den nyfödde Frans.

1832 blev ett ödesår för Norrland med en sen vår och tidig höst. Säden mognade inte och det saknades vinterfoder för kreaturen. I Stockholm var det så kallt att Årstafrun flyttade in sina höns i köket. På den norrländska landsbygden skördade missväxten många liv och tiggare vällde in i städerna. Anders Grafström hoppades kunna starta en insamling av mat till de nödlidande i Norrland. Problemet var inte själva insamlandet utan svårigheter att skicka matvaror till ett väglöst land. Han skrev dikten Harpan om nöden i Norrland. Den blev läst och senare tonsatt och ingår numera i vårt lands visskatt.

Januari år 1833 var ovanligt kall och nästan dagligen svepte storm in över Stockholm. Henny Grafström var svårt sjuk och klarade inte av livets påfrestningar. Hon avled och hennes poesiskrivande make blev ansvarig för två söner. Det rådde politisk oro l landet och Årstafrun var orolig för att ett nytt krig skulle bryta ut.

Vi vet inte hur Anders Grafström planerade pojkarnas framtid. Under sommaren avled Olof Forssberg, som var lektor i historia vid läroverket i Härnösand. Svärfadern Franzén var nu biskop i denna stad och hade inflytande över tillsättningen av läroverkets lektor. Anders Grafström beslöt sig för att lämna det krigiska Karlberg för fredens Härnösand. Biskopinnan Franzén såg ett gyllene tillfälle att gifta bort någon av döttrarna med svåger Anders. Till hennes stora besvikelse var ingen av döttrarna intresserad.

Litteratur

Svenskt biografiskt lexikon nätupplagan

Lotten Dahlgren ; Norrländska släktprofiler del 1 år 1909

Norstedts Sveriges historia del 13000 f. Kr – 600 e.Kr. och del 1720-1830

Årstafruns dagbok del 3

Cajsa Greta Svedboms andra äktenskap

Cjsa Greta

I Lotten Dahlgrens bok ´Norrländska släktprofiler del 1´ finns en bild av Cajsa Greta Svedbom. Vem som målade porträttet vet man inte idag. Porträttet målades efter det att hon år 1814 hade gift sig för andra gången med lektor Olof Forssberg.
Cajsa Greta Svedbom kände sig vilsen i tillvaron år 1813. Hon hade varit änka i drygt ett åt och hade varit gift med grundaren till Wifstavarf Per Hellzén. För första gången i sitt liv hade hon en egen bostad, som kon inte delade med andra. Nu var hon tillbaka till sin barndomsstad Härnösand. Mycket hade förändrats sedan Finland blivit en del av Ryssland medan sladdret var sig likt.
Under åren med Per Hellzén hade Cajsa Stina inte haft något eget liv och mannen hade regerat i hushållet. Hon hade varit gravid sju gånger och inget av barnen hade överlevt den första veckan. Cajsa Greta var mannens andra hustru och i hemmet fick hon vårdnaden av sju styvbarn. Samvaron med barnen hade fungerat bra och när maken avled hade barnen flyttat hemifrån och nu, när Cajsa Greta var 34 år gammal, var hon en myndig änka med god ekonomi. Det som år 1813 bekymrade henne var en förälskelse. Vågade hon lita på sina känslor? Hon hade börjat skriva dagbok och här skildrade hon sina tvivel. Den nye mannen i hennes liv var lektor Olof Fredrik Forssberg vid gymnasiet i Härnösand. Hans ämne var historia och han umgicks med biskop Erik Almquist och med landshövdingen.

Cajsa Greta beslöt sig för att trotsa alla stadens oskrivna moraliska regler. Att som ensamstående kvinna bjuda hem en man utan att någon annan vuxen var närvarande var opassande. Lektor Forssberg fick i mitten av september 1813 en biljett att han var välkommen hem till henne på en visit. Han kom och efter några inledande artiga fraser gick han mot henne och kysste henne ömt på pannan. Sedan sträckte han ut armarna och Cajsa Greta glömde all försiktighet och gled in i hans öppna famn. Efter detta gick allt mycket snabbt och året efter detta möte gifte paret sig. Gratulationer strömmade in och Cajsa Greta var lycklig. Hon blev bjuden på kalas både hon biskopen och landshövdingen och detta väckte viss avund i staden.

Lektor Forssberg var annorlunda. Han hade vuxit upp i ett mycket fattigt hem på Åreskutans topp. Här låg en liten koppargruva där fadern arbetade med gruvans bokföring. Han föddes den 27 december 1762 och redan på nyårsdagen bar föräldrarna pojken till Undersåkers kyrka för att döpas. I anställningsvillkoren för arbetarna i gruvan ingick ett torp där de kunde ha ett litet jordbruk med en get, en ko och några slåtterängar. Det fanns ett fåtal böcker den lille pojkens hem och det märkts snart att han gillade att läsa. Nu satsade föräldrarna stort och de levde sparsamt för att kunna skicka sonen till en skola på Frösön. Där hörde det till att när militären kom skulle skolpiltarna sjunga för dem. Olof Fredrik hade en mycket vacker sångröst, som imponerade på officerarna. När de förstod att pojken kom från ett fattigt hem ordnades en insamling. Denne begåvade pojke måste få studera vid gymnasiet i Härnösand. I skolan var han äldre än sina klasskamrater och tog studentår 1784. Nu hägrade universitet i Uppsala och studier i historia. Då och då tvingades Olof Fredrik Forssberg att göra studieuppehåll för att arbeta som privatlärare eller informator. Först år 1807 var han klar med sina studier i historia och teologi och kunde söka lärartjänster. Några takar på prästvigning hade han inte.

1780-talet var upplysningstidens sista decennium i Uppsala. De gamla sanningarna från Olof Rudbeck den äldres tankar från slutet av 1600-talet om att vårt land var det försvunna lyckoriket Atlantis diskuterades. Atlantis skildrades av den grekiske filosofen Platon som en idealstat på en stor ö bortom Herakles stoder. Ön hade sjunkit ner i havet för att aldrig resa sig upp ur djupet igen. Olof Rudbeck hade lagt fram bevis på att Atlantis var Uppland och att rikets huvudstad var det gamla Uppsala. Här hade Gud skapat den första mannen gett honom namnet Av Damm. När sedan det stod en kvinna bredvid Adam ställde Adam frågan e vad, vilket blev Eva. Språkforskaren Carl Gustav Nordin påpekade på 1780-talet det orimliga och felaktiga i detta tankesätt. Gustaf JJJ blev intresserad och ställde sig på Carl Nordins sida. Kungen hade år 1786 bildat den svenska akademien och såg till att Carl Gustaf Nordin valdes in på stol nummer 15.

Bråket om Atlantis rasade i Uppsala och de allra flesta både bland professorerna och studenterna ansåg att Atlantis var detsamma som Uppsala. Carl Gustaf Nordin upplevde att alla förföljde honom och därför sökte han ett ledigt lektorat i historia vid gymnasiet i Härnösand. Här fortsatte han sina studier i språkvetenskap och kom fram till den impopulära slutsatsen att vårt lands första invånare var samer. Ett av bevisen var de annorlunda runristningarna i Hälsingland.

År 1805 utnämndes Carl Gustaf Nordin till biskop i Härnösand. Vi vet inte om han i Uppsala hade stött på Olof Fredrik Forssberg och diskuterat Norrlands historia med honom eller vad lektor Forssberg ansåg om Atlantis. Diskussionerna om Atlantis tog ny fart efter ödesåret 1809. Finland blev ett storfurstendöme under Ryssland och vårt land var inte längre någon stormakt. I vårt land fanns minnen från fornstora dagar och dit hörde drömmen om Atlantis. Erik Gustav Geijer och de andra i Götiska förbundet var övertygade om att det forntida folket goterna kom Från Uppland. Alltså låg civilisationers vagga i det gamla Uppsala. Detta kunde naturligtvis inte biskopen i Härnösand gå med på.

Lektor Olof Forssberg var mycket kunnig när det gällde historia och hade läskunskaper i flera moderna språk. Han blev engagerad i bråket kring Atlantis och lyckades få låna Olof Rudbecks böcker i detta ämne. Hur mycket han diskuterade det spännande ämne om det sjunkna riket Atlantis med sin hustru Cajsa Greta och sina två döttrar vet vi inte.

Cajsa Greta fick tre döttrar i äktenskapet med Olof Forssberg. Den äldsta, Fredrika, föddes 1816 och två år senare kom Vilhelmina. Ytterligare en dotter föddes, men hon avled i förlossningen. Olof Forssberg var mycket förtjust i sina döttrar och såg till att de fick bra utbildning. Fredrika var mycket musikalisk och hade en sångröst som en näktergal. Nu gjorde familjen något så ovanligt som att köpa ett piano åt Fredrika och kosta på henne pianolektioner. Hon blev en skicklig pianist.

Fredrika läste allt hon kom över. Är 1814 kom Erik Abraham Almquist som biskop till Härnösand. Han brukade säga att lektor Forssberg var kryddan i Härnösands andliga och kulturella liv och att lektorns kunskaper i historia var unika. Biskopen hade ett stort bibliotek och dit kunde Fredrika gå och sätta sig och läsa.

Cajsa Greta hade i sitt första äktenskap med Per Hellzén ansvarat för ett stort lanthushåll. När hon nu var mor till två döttrar blev det naturligt för henne att se till att flickorna hade lekkamrater. Hennes bror Jonas Svedbom hade två barn, sonen Per Erik och dottern Ulrika. Dessa fyra barn kom att växa upp nästan som syskon. Fredrika var utåtriktad och lärde sig snabbt att dansa. I de tidiga tonåren blev hon alltid bjuden på danstillställningar och det hände att hennes danslektioner i konsten att dansa masurka gjorde att de äldre damerna snörpte på munnen och tyckte att Fredrika uppträdde utmanande.
Cajsa Greta hade ett gott förhållande till dottern Fredrika. Dottern fick göra det hon hade hoppats på, hon fick läsa så mycket hon ville. Vi vet inte om mamma Cajsa Greta följde med sin dotter när det bjöds på ungdomskalas med dans eller om hon då stannade hemma tillsammans med den yngsta dottern och läste i någon bok. Denna ljushåriga flicka var faderns favorit.

Fredrika fyllde 16 år samma år som Härnösand fick en ny biskop. Det var psalmförfattaren Frans Mickael Franzén som flyttade in i biskopsgården Säbro med sin stora familj. Här fanns sex ungdomar i Fredrika Forssbergs ålder. Biskopinnan Franzén höll ett vakande öga på ungdomarna. Familjen ägde ingen förmögenhet och det gällde att hitta lämpliga blivande familjemedlemmar. Den glada och sjungande Fredrika skulle vara en lämplig brud för någon av de tre biskopssönerna. Fredrikas mor var delägare i det framgångsrika företaget Wifstavarf och här kunde man hoppas på ett arv. Det biskopinnan la märke till stämde inte med hennes intensioner. Det fanns en spirande förälskelse mellan Fredrika och hennes fem år äldre kusin Per Erik Svedbom.
Litteratur:
Lotten Dahlgren . Norrländska släktprofiler del 1 och 2 tryckt 1919
Härnösands stifts herdaminnen
Norstedts Sveriges Historia 1600-1721

Cajsa Greta Svedboms första äktenskap

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Cajsa Greta Svedbom hade lätt för att grubbla. Sommaren 1800 drog hon sig ofta tillbaka till en trädgård på Kungsholmen för att fundera över sitt liv. Några spår av denna trädgård går det inte att hitta idag. Kanske låg den i närheten av Polishusets trädgård. Cajsa Greta skulle idag vara helt bortglömd om hon inte i sitt andra äktenskap fått dottern Fredrika. Fredrika uppförde tillsammans med sin andre make Carl Limnell sommarhuset Lyran i nuvarande Bredäng. I slutet av 1800-talet blev detta hus en berömd litterär salong.

 

Cajsa Greta Svedboms öde speglar de ogifta flickornas ställning i samhället på ett gripande sätt. Flickorna var fram till mitten av 1800-talet omyndiga och familjens män kunde bestämma vem de fick gifta sig med. För flickornas del var det ett vågspel att bli förälskad och Cajsa Greta vågade sig i tonåren aldrig på detta. Att gifta sig var att byta förmyndare. Tidigt på våren år 1880 kom en friare och Cajsa Greta blev osäker. Hon hade bara träffat honom ett fåtal gånger och hört viskningar om att han i sitt tidigare äktenskap varit en hustyrann.

 

Cajsa Gretas familjs visade stor förståelse för om hon tvekade när matematiklektorn Per HeLLzén vid gymnasiet i Härnösand friade till henne. Cajsa Greta var 24 år gammal och friaren var 32 år äldre och nybliven änkeman. Han hade sju barn och sladdret i Härnösand skildrade utförligt att hans första hustru hade varit olycklig i äktenskapet och att lektor Hellzén varit snål. Lektorn ägde gården Specksta utanför Härnösand. Här var det mörkt och dystert. Den blivande hustrun måste utöver vården av styvbarnen fungera som husmor för ett stort lanthushåll. Cajsa Greta hade vuxit upp i Härnösand och hade inga kunskaper om hur det var att ansvara för skötsel av kreatur och av slakt.

 

Cajsa Gretas mor var änka och saknade egen förmögenhet. När Cajsa Greta funderade över sin framtid var hon medveten om att den inte såg ljus ut. Hon hade läskunskaper i tyska och franska, men hade aldrig varit utomlands och kunde därför inte konversera på språken. Hon hade under ett tidigare år i Stockholm lärt sig sy fruntimmersmössor i svart sidentaft och att spela cittra. I bästa fall innebar hennes kunskaper att hon kunde få plats som guvernant i en förnäm familj.

 

Råden från de manliga släktingarna kom regelbundet. Några påpekade att lektor Hellzén var ganska förmögen och att hon skulle sluta lyssna på sladder och andra ansåg att hon inte skulle oroa sig för styvbarnen. De var kända för sin vänlighet och skulle med all säkerhet inte göra livet surt för sin styvmor. Trots detta tvekade Cajsa Greta och sladdrets tungor var inte nådiga mot den tvehågsna Cajsa Greta. Familjen bestämde och Cajsa Greta lydde. Hon måste bort från alla tjattrande tungor i Härnösand och över sommaren bo hos lektor Hellzéns äldsta dotter Kari, som var nygift och levde tillsammans med sin make Johan Huss på komministergården på Kungsholmen.

 

Cajsa Greta kom till Kungsholmen och i brev till sina väninnor skildrade hon livet i prästgården. Det var mycket att göra i den stora trädgården där det också fanns en ko. Backarna upp till kyrkan var tröttande och tid för att låna en bok ur prästens bibliotek och sätta sig ner och läsa fanns inte. Då och då smög hon undan till en enslig plats i trädgården och började fundera på sin framtid. Hon längtade hem och saknade sin mamma så mycket att hon började gråta. Stämde allt sladdret om lektor Hellzén? Den ende som kunde svara på detta var lektorn själv. Alltså satte hon sig den 24 augusti år1800 ner och skrev ett långt brev till honom.

 

Svaret kom snart, inte från lektorn själv utan från den två år yngre brodern Jonas, som agerade som sin omyndiga systers förmyndare. Lektor Hellzén hade sökt upp honom och haft med sig Cajsa Gretas brev. Han var djupt tagen av innehållet och fick tårar i ögonen av uppriktigheten och Cajsa Gretas sätt att skildra sina problem. Han skrev ett utförligt brev till Cajsa Greta och bedyrade henne sin kärlek. Cajsa Greta läste brevet flera gånger och till släktens stora glädje tackade hon ja till frieriet.

 
Per Hellzén sökte omedelbart upp Cajsa Gretas mor för att diskutera alla praktiska problem vid lysning och vigsel. Samtalet kom att röra sig om ekonomi. Per Hellzén gick rakt på sak. Han kände till att Cajsa Gretas mor inte hade råd med ett påkostat bröllop så han erbjöd sig att stå för alla kostnader i sambandet med bröllopet. Festligheterna skulle ske på Specksta gård. Den första lysningssöndagen skulle det bli ett mindre kalas hemma hos Cajsa Gretas mor. Den blivande bruden kunde då inte vara med själv eftersom hon hade en lång resväg hem till Härnösand. Innan hon för från Stockholm fick hon ett kortfattat brev från fästmannen i vilket han förutsatte att äktenskapet skulle bli lyckligt.

 

Per Hellzén hade slutat som lärare på gymnasiet och år 1778 startat Wifstavarf med sågverk och skeppsbyggnad. Sommaren 1880 sjösattes den första fullriggaren, som fick namnet Kronprinsen. Det hände att Cajsa Stina vintertid följde med på resor med släde till gårdar, som leverarede timmer till varvet. I ett brev till en väninna skildrade hon fattigdomen i byarna. Varvet hade fört med sig ett visst välstånd. Hon fick övernatta i oeldade rum och frös. Hennes man hade gjort mycket för bygden och detta var glad för. Hon var gift och behövde inte svälta. Men som hustru saknade både yttre och inre frihet. I hemmet var Per Hellzéns önskemål hushållets lag.

 

Det finns få brev bevarade om Cajsa Gretas ständiga graviditeter och att hennes barn avled strax efter förlossningen. Under de år hon var gift med Per Hellzén hann hon få sju barn.
Det var oroliga tider och år 1808 blev Härnösand en stad där trupper samlades före överfarten till Finland. Stadens sociala liv ändrades och på baler och kalas flockades de unga flickorna kring de stiliga officerarna. Sedan blev staden tyst när armén förflyttades till Finland. Fasan kom efter det blodiga slaget i Oravais i september år 1808. Sårade och sjuka soldater kom tillbaka och de förde med sig fältsjukan. Staden bävade och smittan spred sig till civilbefolkningen. Officerarna hade särställning och bodde avskilt från de sårade. Ibland var de ute och gick på stadens gator och då blev det en ära att få möjlighet att få hälsa på dem.
Per Hellzén ville gärna umgås med de högsta befälhavarna och i mitten av augusti 1809 bjöd han generalerna Wrede, Döbeln och Wachtmeister på middag på Specksta gård. Cajsa Greta var inte förvarnad och hon blev orolig. Visthusboden var i det närmaste tom och hon hade ingen fisk hemma. Ingen av dessa generaler hade tillfälle att komma så därför gick inbjudan vidare till lägre befäl. Cajsa Greta måste fara in till Härnösand och där köpa mat. Trots alla betänkligheter blev kalaset lyckat. Det avslutades med att alla for upp till utsiktsberget. Här de kunde se hur den svenska flottan seglade in. Cajsa Greta räknade till 130 fullriggare. Dagen därpå seglade flottan vidare till Ratan. Några dagar senare möttes svenska och ryska trupper i den lilla byn. Svenskarna segrade och efter svåra förluster insåg den ryske befälhavaren att det var säkrast att dra sig tillbaka.

 

Kriget tog slut och sommaren 1810 firades ett tredubbelt bröllop på Specksta. Per Hellzéns tre yngsta döttrar gifte sig. Den yngsta, Eva född år 1895, gifte sig med Cajsa Gretas bror Jonas. Brudgummen var elva år äldre än bruden. Nu blev Cajsa Greta svägerska till sin styvdotter.

 

Året därpå kom sorgen till Specksta gård. Cajsa Greta var gravid och hennes make avled den 2 augusti. Den 15 augusti avled det sjunde barnet i samband med förlossningen och den förste september avled Cajsa Gretas mor. Detta var sorgens år

 

Cajsa Greta var 34 år och änka. Hon var som änka myndig och hade ärvt delar av det framgångsrika företaget Wifstavarf. För första gången i sitt liv hade hon ingen förmyndare och hade egna pengar. Styvbarnen hade lämnat hemmet och Cajsa Greta bestämde sig för att avveckla Specksta gård och flytta in till Härnösand. Ett nytt liv började och hon skildrade detta i en nyinköpt dagbok.

 

Dagboksbladen beskriver utförligt den tacksamhet Cajsa Greta kände över att natt efter natt få sova ensam i sin säng och att på morgonen i lugn och ro få vakna utsövd. Hon började läsa böcker på franska och njöt av livet. Ibland funderade hon över om detta bara var en tillfällighet eller om hon åter skulle slungas ut i bekymmersamma situationer. Då hände något hon aldrig hade upplevt tidigare. Cajsa Greta blev förälskad och mannen i hennes kommande liv blev gymnasiets lektor i historia Olof Fredrik Forssberg. Kärleken var besvarad.
Litteratur : Lotten Dahlgren : Norrländska släktprofiler del 1. Stockholm 1909.

Tillbaka till Lyran i Bredäng

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det händer ibland att jag får mail om bloggar jag skrivit för flera år sedan. Detta har hänt mig ett par gånger de sista veckorna. Ett av dessa gäller det jag skrev om konditori Lyran i Bredäng och familjen Limnell, som år 1876 byggde detta pampiga trähus som sin sommarstuga. Fredrika Limnell var dotter till lektor Olof Fredrik Forssberg vid läroverket i Härnösand och hans hustru Kajsa Stina Svedbom. I sitt första äktenskap var Fredrika gift med sin kusin Pehr Svedbom.

 

Fredrikas mor Cajsa Greta Svedbom föddes i en lektorsfamilj i Härnösand år 1776 och hennes bror Jonas var två år yngre. Jonas väg var tidigt utstakad, han skulle gå i sin fars fotspår och först gå igenom gymnasiet och sedan studera vid universitet i Uppsala. Cajsa Greta var flicka och för henne gällde hemundervisning, som sedan avslutades med ett års undervisning för någon kunnig dam i Stockholm.

 

Sommaren 1896 påbörjades resan och Cajsa Greta fick sällskap med sin barndomsvän Nils Fredrik Biberg, som studerade vid universitetet i Uppsala. Resan gick från gästgivargård till gästgivargård och blev äventyrlig. Fram till Sundsvall gick allt bra men sedan började förtretligheterna. Cajsa Greta och Nils Fredrik hade åkt i en ganska bekväm schäs och stigit av för att dricka kaffe. Nils Fredrik hade troligtvis huvudet fullt filosofiska funderingar. Våren därpå skulle han lägga fram en avhandling i praktisk filosofi och sedan promoveras. När den lilla gruppen kom tillbaka till schäsen var Nils Fredriks käpp borta. Det var då vanligt att studenter hade en käpp med silverkrycka med sig när de var ute och gick. Den var ett tecken på högre bildning. Cajsa Greta blev förtvivlad. Hon borde ju ha hållit reda på käppen och nu hoppades hon att Nils Fredrik skulle förlåta henne.
Färden gick sedan vidare och vid en gästgivargård i Norrala fick de lämna den bekväma schäsen för en kärra. För att hålla humöret uppe i solskenet sjöng Cajsa Greta visor och det hände att Nils Fredrik sjöng med. Hästen travade långsamt och klockan fem på eftermiddagen var det en kvarts mil kvar till nästa gästgivargård. Plötsligt hände det som inte fick hända. En axel gick sönder och kärran kanade av vägen utan att välta. Ingen blev skadad, men nu behövdes en smed för att laga kärran. Efter ett kort samtal kom man överens om att Nils Fredrik och skjutsbonden skulle gå till närmaste by och där försöka leta reda på en smed. Cajsa Greta måste stanna kvar och vakta både vagn och häst.

 

Till slut kom Nils Fredrik och kusken tillbaka åkande i en stor vagn. Nästan alla i den närmaste byn låg och sov. Smeden hade i sommarvärmen druckit för mycket brännvin och var nu så berusad att han inte kunde arbeta. En bonde i byn var både vaken och nykter. Han föreslog att han kunde ta fram sin största vagn och på den kunde man lasta den trasiga kärran. Sällskapet fick sedan gå till byn där de kunde övernatta.

 

Cajsa Greta var nästan gråtfärdig av trötthet. Bonden såg detta och hjälpte henne upp i på flaket. Här satt hon bredvid den trasiga vagnen och såg långsamt landskapet glida förbi. De kom fram till byn och här ordnades snabbt sovplatser åt dem. Bonden var hjälpsam. Han hade i sitt skrotlager en axel som passade och de slapp besvära den bakfulle smeden. Färden fortsatte på förmiddagen till Gävle där de stannade över natten. Nästa stopp blev Uppsala. Nu upplevde Cajsa Greta det märkliga i att vara flicka. Hon klarade av att ta hand om en häst men hon fick inte studera. Efter en trevlig kväll for hon sedan vidare till Stockholm och Cajsa Greta kunde träffa sin inackorderingstant. Här skulle hon bland annat få lära sig att sy fruntimmersmössor av svart taftsiden och att spela cittra. Cajsa Greta var mycket musikalisk, vilket hennes musiklärare snart upptäckte.

 

Cajsa Greta funderade en hel den över Gustav IV Adolf, som den 1 november 1796 blev myndig och övertog regeringsansvaret för landet. Cajsa Greta tyckte synd om honom. De var nästa jämnåriga och hennes tankar gick till den unge kungen. Skulle han klara av att styra landet? Hon fick av bekanta höra att kungen hade hållit ett allvarligt tal och att hans farbror, hertig Karl, blivit rörd till tårar när han i Storkyrkan officiellt överlämnade styrelsen av landet till den unge kungen.

 

En annan händelse som betydde mycket för Cajsa Greta var att få vara med när reskamraten Nils Fredrik promoverades i Uppsala. Hon hoppades att han hade glömt att hon inte hade vaktat hans käpp i schäsen.

 

Sommaren 1797 var det dags för Cajsa Greta att återvända till Härnösand. Nils Fredrik blev kvar i Uppsala där han blev professor i praktisk filosofi. År 1806 anställde kungen honom som lärare åt sonen kronprins Gustav. Nils Fredrik blev sorgsen när kungafamiljen våren 1809 tvingades att gå i landsflykt. Han oroade sig för den fortsatta skolgången för sin elev.
Litteratur Lotten Dahlgren : Norrländska skäktprofiler del 1 Stockholm 1909

Fredspristagaren år 1908 med en tidigare adress Årstadal 1

 

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Idag rusar tvärbanan fram över ett område, som i mitten av 1800-talet var sankmark där orrar kunde spela på vårarna. Idag är allt detta borta och här har under de sista årtiondena vuxit upp ett bostadsområde. Taget stannar vid Årstadal och jag saknar ett minnesmärke över områdets fredspristagare. Han har blivit nästan helt bortglömd. Det man minns om svunna tiders Årstadal var att efter det andra världskriget tillverkades vid tunnelmynningen GB-Glass. Inne i en liten djupfryst tunnel härskade vintern och var varulager för glassen. Före glasens dagar hade Årstadal varit en stadsdel med mycket skamfilat rykte. Jag hörde på 1960-talet skildringar av ett område där vägglössen trivdes och att både gamla och unga plågades av tuberkulos. Husen var dåligt underhållna och de hade uppförts i slutet av 1870-talet. I husägarnas arrendekontrakt med jordägaren Erik Josias Sparre framgår det att husen skulle rivas 50 år senare. Då var det bostadsbrist i Stockholm och många såg ett gyllene tillfälle att bygga ett dåligt hus och sedan hyra ut rum med eller utan kök. Det var ont om dricksvatten i Årstadal och det saknades hämtning av latrin och hushållsavfall. Hyrorna blev låga och i början på 1880-talet var det vanligt att ogifta mödrar sökte sig hit.

 

Den ansvarige för detta område var landshövdingen i Älvsborgs län Erik Josuas Sparre, som också var riksdagsman med säte i den andra kammaren. Landshövdingen tillhörde det mycket konservativa Junkerpartiet. Han ägde de stora gårdarna Årsta och Västberga.

 

Hösten 1881 antecknade prästen i husförhörsboken att redaktör Klas Pontus Arnoldson med sin familj hade flyttat in i fastigheten Årstadal 1. Prästen glömde bort att anteckna att denne redaktör var vald av Botkyrka socken att sitta i riksdagens andra kammare och att han representerade Lantmannapartiet. Han hade den 10 oktober flyttat från Tumba järnvägsstation där han arbetat som stationsinspektör eller med det nyare ordet stins. Han skrev då artiklar för olika liberala tidningar om att fred var ett villkor för att alla skulle få ett bättre liv och också om att rösträtten inte skulle vara beroende av inkomst och kön. Det år han valdes in i riksdagen hade bara drygt 6 % av landets befolkning rösträtt.

 

Klas Pontus Arnoldson var från Göteborg och började arbeta som biljettpojke på tåget mellan Göteborg och Jonsereds bruk år 1860. Då var han 16 år gammal och tvingades sluta sina gymnasiestudier på grund av att fadern hade blivit överkörd av ett tåg och avlidit av skadorna.

 

Det går att följa Klas Pontus Arnoldsons väg genom SJ tack vare att barnens födelseplats och dag finns antecknat i husförhörslängden från Botkyrka, Tumba station, från år 1881. Då finns sju barn antecknade. De äldsta var födda åren 1870 och 1871, sedan kommer två döttrar i Lerum, en dotter år 1874 i Elgesås i Skaraborgs län och slutligen två döttrar, födda åren 1876 och 1880 i Tumba. Stinsen Arnoldson bodde ungefär sex år i Tumba och senare tio år i Årstadal.

 

Klas Pontus Arnoldson hade vuxit upp med Karl XII´s bibel och i tonåren läst Viktor Rydbergs böcker. Året innan fadern dog kom ´Den siste atenaren´ ut. Här ställde Viktor Rydberg frågan till sina läsare om det var rimligt att tro på en gud, som lät avrätta sin son som en missdådare. Två år senare kom ´Bibelns lära om Kristus´ ut med en ny fråga till läsarna. Var verkligen Jesus Guds son? Var han inte bara en av Israels många profeter? Böckerna gjorde Klas Pontus Arnoldson fundersam och tankar om olika sätt att tolka Bibeln följde med honom livet ut. Hur och när han tog kontakt med Viktor Rydberg vet ingen, men hans brev till denna författare finns bevarade. Det är på grund av dessa tankar som Klas Pontus Arnoldson brukar klassas som frikyrklig, men hans tankar om religionen passar inte in i någon frikyrka. Trots detta var det de frikyrkliga i Botkyrka som röstade på honom.

 

Klas Pontus Arnoldson tog arbetet som riksdagsman på allvar. Våren 1882 skrev han en motion om att statskyrkans monopol på den religiösa uppfattningen borde avskaffas och att alla hade rätt att lämna kyrkan utan att gå in i något annat trossamfund. Motionen röstades omedelbart ned och Klas Pontus Arnoldson kom att betraktas som en kulturradikal liberal med farliga åsikter. Hans motion gav genklang bland Uppsalas radikala studenter och Hjalmar Branting insåg snabbt att här skulle han hitta en bra medarbetare när det gällde att starta en tidning för den framväxande socialdemokratin.

 

Klas Pontus Arnoldson hade sedan ungdomsåren I Göteborg blivit engagerad i den framväxande fredsrörelsen. Det var oroligt i Europa med Preussen som en ny stormakt. Kapprustning länderna emellan hade startat. Nu borde alla kämpa för att stoppa detta. Dessa tankar tilltalade också de radikala studenterna i Uppsala och våren 1883 kallade riksdagsmannen och stationsinspektören Klas Pontus Arnoldson till ett möte i Stockholm. Nu bildades Svenska Freds- och Skiljedomsnämnden i vilken Klas Pontus Arnoldson valdes till sekreterare.

 

År 1883 startade Hjalmar Branting och Klas Pontus Arnoldson gemensamt Tidningen Tiden, som registrerades som ett aktiebolag. Hjalmar Branting satsade stort och köpte aktier för 1200 kronor. Ett lösnummer av tidningen kostade 4 öre. Hjalmar Branting hoppades att detta skulle bli en tidning för den framväxande socialdemokratin medan Klas Pontus Arnoldson vände sig till liberalerna. De liberala läsarna skrämdes bort av Hjalmar Brantings socialistiska åsikter. Tiden tappade läsare och redan efter ett par år lades tidningen ner.

 

Klas Pontus Arnoldson kunde bli mycket häftig. När han arbetade på en järnvägsstation var han arbetsledaren, som krävde att bli åtlydd. Han hade aldrig lärt sig att samarbeta och gjorde sig snart omöjlig i Svenska Freds och avsattes under ett stormigt möte som sekreterare. I riksdagen gled han mot vänstern och kom snart att betraktas som en politisk vilde med udda och farliga motioner.

 

Ingen av kritikerna anade att denne obetydlige stins med annorlunda åsikter skulle år 1908 erhålla ett pris för sina insatser för att förhindra en blodig upplösning av unionen med Norge.
Litteratur
Olle Svenning : Hövdingen Hjalmar Branting – en biografi ISBN 978-91-0-012371-O
Leif Magnusson : Vilka äro egentligen folkens fiender? Ett kapitel i boken Spåren efter Nobel årsbok för Tiksarkivet och Landsarkiven år 2001.
ISBN 91-88366-54-5
Husförhörslängder från socknarna Brännkyrka och Botkyrka

Stearinljus från Liljeholmen

Liljeholmens_tekniska_fabrik

Det finns mycket att upptäcka i Stockholms sydvästra förorter trots att otroligt många hus har rivits och berg sprängts bort för att skapa gator för den framrusande trafiken. Ett stort trähus vid nuvarande Cementa i Lövholmen har rivits, men finns dokumenterat på ett fotografi från sekelskiftet 1900. Fotografiet finns på Stockholms Stadsmuseum och det går att följa människorna i huset i husförhörslängderna från Brännkyrka församling och i Lövholmens teatersällskaps efterlämnade papper. Dessa finns bevarade i Nordiska Museets arkiv. I bakgrunden till höger syns de nybyggda stenhusen på Södermalm. Idag går det att stå på kajen vid Cementa och spana in samma hus som på det gamla fotografier. Den tidens kameror hade andra objektiv än det jag har på min digitalkamera. Reimersholme, till vänster i bilden, lyckades jag inte få med på något fotografi.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Området mellan Liljeholmens värdshus och Charlottendal kallas sedan gammalt för Lövholmen. Här växte det upp ett sommarstugeområde efter det att kriget med Ryssland var avslutad Finland blivit ett storfurstendöme under Ryssland. Stockholmarna brukade flytta hit ut när vårsolen tittade fram och återvända till staden någon gång i oktober. I slutet av 1820-talet var området en samlingsplats för den lägre medelklassen från Södermalm och Gamla Sta´n. Markägaren var en trädgårdsmästare, som inte själv bodde i området utan arbetade hos den judiska fabrikören Aron Levi Lamm på Heleneborgs malmgård. Det var ner lönsamt att bygga och hyra ut sommarhus än att odla potatis och tobak. I ett litet hus i den före detta trädgården bodde en knappt läskunnig piga och hennes barn.

 

Sommargästerna bildade sommaren 1828 ett teatersällskap, som uppförde folklustspel med sång, musik och cirkusartister. Sällskapet fanns i tre år och sommaren 1830 blev bygdens sista teatersommar. Under dessa år syns inte husen i husförhörslängderna. I mitten av 1830-talet har husen troligtvis blivit vinterbonade och fabrikör Nagel flyttar in och startar en kemifabrik. Vad han tillverkade vet vi inte. Fabrikören kom ursprungligen från Tyskland, hade bosatt sig i Stockholm och sedan försökt att där starta en fabrik. I husförhörslängderna står det att han tidigare hade bott på Södermalm, att han tillhörde den katolska församlingen och hade många barn. År 1839 flyttade familjen Nagel tillbaka till Södermalm och lokalerna övertogs av Liljeholmen Tekniska Fabrik, som här tillverkade stearinljus. Ägare till fabriken var tidningsmannen Lars Johan Hierta. Han bodde inte själv i fastigheten utan hade en anställd kemist, som ansvarade för produktionen.

 

Det märks i husförhörslängderna att prästen var nyfiken på denna nya produkt och vilka som utöver kemisten bodde i fastigheten. Här fanns en skomakare med en liten familj och en informator. Vilka som arbetade med stearinljusen vet vi inte, troligtvis var det kringvandrande dalkullor.

 

Det är mycket som inte finns noterat i handlingarna. Vilka barn undervisade informatorn? Det bodde flera barnfamiljer i fastigheterna runt omkring. Fanns det en skolsal i samma hus som fabriken? Slog sig de olika familjerna sig ihop för att se till att barnen lärde sig läsa och skriva? Informatorn bodde kvar i fabriken i ett par år innan han flyttade in till Stockholm. Jag har inte följt upp honom, kanske fick han plats som folkskollärare. Folkskolan infördes år 1842 och först år 1874 kunde barnen i huset gå i skola i sitt närområde. Detta år byggdes en liten folkskola i backen upp mot Nybohov.

 

Lars Johan Hierta var liberal och kämpade för ökad läskunnighet bland medelklassen. Det måste komma en förändrad syn på läsandet, det meningslösa rabblandet av katekes borde ersättas med läsförståelse. Ett vapen i denna kamp var stearinljusen.

Lokalerna i Lövholmen blev för små och verksamheten flyttades till Danvikstull. Ljusen, som var ganska dyra, såldes på Aftonbladets redaktion. Läskunnigheten ökade bland pigor, drängar och arbetare och dessa nya läsare var inte roade av de flesta artiklarna i Aftonbladet. Med undantag för Vendela Hebbes socialreportage speglade inte artiklarna arbetarnas värld. Folk började välja bort Aftonbladet och Lars Johan Hierta sålde Aftonbladet tio år efter det att stearinljusfabriken hade flyttat från Liljeholmen. Under dessa år hade det hänt mycket i de före detta fabrikslokalerna.

 

År 1835 kom det finska nationaleposet Kalevala ut och med detta följde för många svensktalande i Finland en önskan att lära sig finska. Alla var inte roade och de började söka sig till Stockholm. Detta märks i husförhörslängderna från församlingarna på Södermalm och i Brännkyrka. Stearinljusfabriken övertogs av bruksägaren från Åbo Adolf Fredrik von Rothstein, som här startade en tillverkning av tvål. Han flyttade in i huset med en stor familj, som snart måste flytta eftersom fabrikör von Rothstein hastigt avled år 1841. Efter detta år flyttade drängar, pigor och arbetare in i huset. Några år bodde det många barn i huset.
Den sista husförhörslängden täcker åren 1890 till 1895 och skildrar en annan tid. Folkskolan hade fört med sig att så gott som samtliga av husets hyresgäster kunde läsa och förstå vad de läste. Yrkesbeteckningen på hyresgästerna är arbetare eller hustru. Huset ägdes dessa år av verkstadsföretaget H. Palmcrantz, som hade byggt en fabrik i området. Här tillverkades det radsåningsmaskiner och cyklar. Fabriken finns kvar och ingår numera i Beckers övergivna fabriksområde. Idag kallas huset för Färgfabriken.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA